Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trä, men under träet är järn, eller rättare stål, sådant
som det hela Helsingör är byggd av.
Margaret och jag, åtföljda av Louis, Wada och
stewarden, gingo omkring från ställe till ställe,
varhelst ljuden av hammarslag och kallmejslar mot järn
trängde upp. Slagen tycktes komma från alla håll,
men vi drogo den slutsatsen, att om de koncentrerats
mot en enda punkt, för att åstadkomma tillräckligt
stor öppning för en mans kropp, skulle detta
ovillkorligen ha dragit vår uppmärksamhet till denna
punkt. Margaret sade:
»Om de lyckas arbeta sig igenom, måste de
komma med huvudet först, och i så fall, vad ha de
för chanser emot oss?»
Jag avlöste Buckwheat från hans tjänstgöring på
däck, ställde honom pa vakt över salongsgolvet;
stewarden skulle avlösa honom under Margarets
vakt.
Långt fram på eftermiddagen, efter ett
fruktansvärdl hamrande och gnisslande på ett tjog ställen,
upphörde allt buller. Varken under första och andra
hundvakten eller under den första nattvakten
förnyades larmet. Dcå jag kom upp på akterdäck vid
midnatt, avlöste Buckwheat stewarden i att vakta
salongsgolvet, och medan jag stödde mig mot
akter-däcksräcket och mina fyra timmar långsamt släpade
sig fram, väntade jag mig minst av allt någon fara
från salongen, i synnerhet då jag tänkte på hinken
med svavelsyra, som stod i beredskap för det
första huvud, som skulle sticka upp genom ett ännu
icke åstadkommet hål i golvet. Våra bovar för om
masten kunde äntra akterdäck eller uppe till väders
450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
