Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, myteristerna lyckades ej erövra akterdäcket.
Mina fem asiater och två vita män hade försvarat
fästningen, medan Margaret och jag lågo sanslösa
sida vid sida.
Hela saken var mycket enkel. Den moderna
karantänlagen fordrar, att fartyg ej få ha ohyra, som
är smittförande. I hjälpmaskinsavdelningen av
förkajutan finns en fullständig utrökningsapparat.
Myteristerna behövde endast lägga ut och fastgöra
rören akterut över kollasten, borra ett hål genom
det dubbla däcket av trä och stål under salongen,
åstadkomma förbindelse och börja pumpa.
Buckwheat hade somnat och väckts av de kvävande
svavelångorna. Vi där uppe på herrebänken hade rökts
ut som råttor av de bovarna.
Det var Wada, som hade öppnat en av dörrarna.
Den gamle stewarden hade öppnat den andra.
Tillsammans hade de försökt ge sig utför trappan, men
drivits tillbaka av röken. Sedan hade de kastat
sig in i striden för att tillbakaslå angreppet från
fören.
Margaret och jag äro ense om, att svavel, då det
inandas omåttligt, angriper lungorna. Först nu efter
tolv timmars förlopp kunna vi dra andan
någorlunda lätt. Men mina lungor voro ändå ej så illa
däran, att jag ej kunde säga henne, att jag nu hade
kommit under fund med, vad hon är för mig. Och
ändå är hon bara en kvinna — det säger jag henne;
jag säger henne, att det på jorden finns minst
sjuhundra femtio miljoner tvåbenta, långhåriga
kvinnovarelser som hon, med mild röst och mjuka
lemmar, och att hon rent av drunknar i denna ota-
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
