Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garet och jag vårt gillande genom ett skoningslöst
och skallande skratt. Och vårt eget folk smög sig
fram till akterdäcksräcket för att njuta av synen:
Charles Davis i arbete.
Allt detta måste ha roat Snabel-Murphy, ty medan
han fortfor att hålla rundslaget och skjuta ändan,
höll han kritiskt ögonen på Davis.
»Ta i bättre, Davis!» kommenderade han barskt.
Och Davis ryckte till och ökade tydligen sina
ansträngningar.
Detta kunde de våra ej motstå; allesamman, även
asiaterna, skrattade och applåderade. Och vad
kunde jag göra? Det var en galadag, och våra trogna
förtjänade en liten muntration till belöning. Jag
ignorerade alltså brottet mot disciplin och etikett
och drog mig akterut med Margaret.
Vid ratten stod en av de skeppsbrutna. Jag satte
kurs direkt på Valparaiso och skickade ner
stewarden att skaffa upp mat till ett bastant mål åt
myteristerna.
»När blir nästa skaffning, sir?» frågade
Snabel-Murphy, då stewarden lämnade ut matvarorna till
honom på akterdäck.
»Klockan tolv», svarade jag. »Och så länge ni
och ert anhang ä’ hyggliga, få ni mat tre gånger om
dagen. Ni kan välja edra egna vakter hur ni vill.
Men arbetet måste uträttas och det ordentligt. I
annat fall blir det ingen mat. Så, nu är det klart.
Ge er nu av föröver.»
»Ännu en sak, sir», sade han hastigt. »Det står
förfärligt illa till med Bert Rhine. Han ser inte.
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
