Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med vapen voro vi också utrustade med yxor. Vi
passerade mellandäck obemärkt, kommo upp på
bryggan över midskeppskajutans tak. Här voro de
första båtar vi började arbeta med, men allra först
kallade jag till mig utkiken från backen.
Det var Mulligan Jacobs, och han banade sig väg
över spillrorna av bryggan, där förbramsegelrån
ännu låg, och kom fram till mig oförfärat, lika
oblidkeligt hätsk som förr.
»Jacobs», viskade jag, »ni skall stanna här
bredvid mig, tills vi ha slutat ta sönder båtarna.
Förstår ni?»
»Som om det skulle skrämma mig?» brummade
han alldeles för högt. »Gå på för all del, gärna för
mig. Jag förstår ert knep. Och jag förstår, vad
de ha för planer, de där djävlarna här nere under
oss. De ämna desertera i båtarna. Och ni tänker
förstöra båtarna och bura in dem hela bunten.»
»Sch!» sade jag förgäves.
»Än sedan?» fortfor han lika högröstat som förut.
»De sova med fulla magar. Den enda nattvakt vi
hålla oss med är utkiken. Till och med Rhine sover.
Några stick med sprutan ha gjort slut på hans
eviga stönande. Giå på ni. Förstör båtarna. Det
rör mig inte. Jag vet nog, att min egen krokiga
rygg är mera värd för mig än skallarna på
utskum-met här under oss.»
»Om ni känner det så, varför slöt ni er då inte
till oss?» frågade jag.
»Emedan jag inte tycker bättre om er än om
dem, nej, inte hälften så bra. De ä’ vad ni och
edra fäder hla gjort dem till. Och vem i helvete
467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
