Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde ej längre döljas annat än med lögner; jag
sade henne alltså sanningen, berättade henne huru
och varför banditen fått sitt ansikte översköljt med
svavelsyra av den gamle stewarden, som kände de
vita männen och deras sätt att bete sig. — —
Det återstår inte mycket att skriva. Myteriet på
Helsingör är över. Den söndrade besättningen
regeras av banditerna, som äro lika ivriga att få
sina ledare i hamn, som jag är ivrig att få dem alla
i fängelse. Den första delen av Helsingörs resa
nalkas sitt slut. Två dagar, på sin höjd, med vår
nuvarande fart skola föra oss till Valparaiso. Och
sedan skall Helsingör avgå till Seattle, som om
hon började en ny resa. — —
Ännu återstår mig en sak att nedskriva, och sedan
skall denna besynnerliga loggbok över en
besynnerlig sjöresa vara fullständig. Det tilldrog sig i går
kväll. Det är ännu alldeles nytt för mig, och jag
skälver ännu av händelsen och de utsikter den
upprullat.
Margaret och jag tillbragte den sista timmen av
den andra hundvakten tillsammans vid
akterdäcks-räcket. Det var skönt att åter känna Helsingör
ge efter för vindens tryck mot hennes segelmassa,
att känna henne åter glida fram i lugn sjö.
Dolda av mörkret, slutna i varandras armar talade
vi om kärlek och kärleksplaner. Jag blygs ej att
tillstå, att jag yrkade på en rask upplösning. Då
vi väl voro i Valparaiso, föreslog jag, skulle vi
utrusta Helsingör med en ny besättning och nytt
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
