- Project Runeberg -  Före, under och efter 1914. Världskriget. Orsaker och ansvar /
9

(1915) [MARC] Author: Anton Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Om krig och krigshistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och andra lidanden o. s. v. i allmänhet har två slags
orsaker: causæ proximæ, omedelbara, mer eller mindre
tillfälliga orsaker, och causæ remotæ, mer djup liggande och
aflägsnare, predisponerande orsaker. En causa proxima är
ofta blott en ringa anledning eller en förevändning å en
stats sida, som vill ha krig, men ej vill synas vara den
anfallande parten, en provokation, en beskyllning för kränkt
nationalära, val af furste eller ändrad styrelseform eller inre
oroligheter i ett grannland o. s. v. En causa remota är i
allmänhet af allvarligare slag, en grundad fruktan för statens
väl, hinder för dess handel på världsmarknaden, fruktan för
en annan stats allt för stora öfvervikt eller hegemoni;
misstanken om förberedelser för ett hämndkrig och planer
att återtaga eröfrade provinser, nödvändigheten att få nya
provinser eller besittningar i främmande världsdelar för en
växande befolknings existens o. s. v. Ofta döljas de
predisponerande och värkliga orsakerna, och den
diplomatiska konsten söker därför ofta att med svepskäl genom
framskjutande af en tillfällig orsak, mobilisering o. s. v.
ställa till så, att en stat, som tydligen varit utmanande,
skall synas vara den anfallna.

Meningen med krig och huru krig böra föras i vår tid
af civiliserade folk har angifvits af alla auktoriteter på
folkrättens område. I »Das Europäische Völkerrecht» af
Heffter, 8. uppl. bearb. af Geffcken (1888) läses sålunda:
»Civiliserade folk se i kriget blott ett nödläge, ett
oundvikligt ondt, som ej bör utsträckas längre än nöden fordrar.
— Därför är ock dess högsta grundsats, som helgats lika
mycket af förnuftet och människokärleken som af den egna
nyttan: tillfoga din fiende t. o. m. i krig ej mera ondt än
som är oundvikligt
för uppnående af ändamålet; under det
att den gamla krigsrätten följde grundsatsen: tillfoga din
fiende så mycket ondt som du kan och finner nyttigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/na1914/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free