Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaverna och deras tidigare utbredning. Nutida slaviska folk. Panslavismen. Slavisk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ketrzynski visar vidare, att dessa slaviska ortnamn ej
kunna häntyda på kolonier af slaviska krigsfångar, utan på
afkomlingar af en tidigare slavisk befolkning, som före
besittningstagandet af germaner gifvit orterna namn.
Tyska källskrifter omtala ock slaver ännu i 9:de årh.
vid Rhen, Fulda o. s. v. och angifva mer än 100 orter,
som förr innehafts af slaver.
Oftast torde germanerna emellertid vid en orts eröfring
ha gifvit den nytt namn, hvarför bibehållandet af det slaviska
måste häntyda därpå, att den slaviska befolkningen blott
så småningom germaniserats och därigenom bevarat namnet.
Forntidens greker och romare kände otvifvelaktigt till
slaverna, fast de länge ej gjorde åtskillnad på dem och
germanerna — liksom de först ej skilde på kelter och
germaner. Ketrzynski påpekar, hurusom man i forntiden
kände slaverna under namnet suever, men att greker och
romare ej förstodo att uttala det slaviska genomstrukna l,
hvarför de omändrade benämningen. Att emellertid slaver
och suever föreställa samma folk ha Grimm och andra
språkforskare längesedan erkänt.
Cesars suever intogo ock samma trakter, som de enligt
ifrågavarande arbete hade i västra Europa.
Af vikt är att inse, att forntidens »Germania» endast
var en geografisk benämning och ej hade etnografisk
betydelse. I Cesars Germania bodde germaner, suever och
kelter, och germaner bodde ock i Gallien.
Tacitus skildrar i Germanernas seder germanska och
sueviska stammar såsom tillhörande skilda nationer, och
Ketrzynski framhåller, huru Tacitus’ beskrifning på de
sueviska semnonernas religiösa ceremonier och muithonernas
m. fl:s Herta-kult med dess blodiga offer i allt väsentligt
öfverenstämma med de skildringar, som Adam af Bremen
och Helmold i 11:te och 12:te årh. lämnade om Radigast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
