Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaverna och deras tidigare utbredning. Nutida slaviska folk. Panslavismen. Slavisk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Svantewits-kulterna hos de pommeranska slaverna.
Tacitus’ suever voro västslaverna och hans venedi ryssarna
och andra ostslaver.
Den gotiska historikern Jordanes har i 6:te årh. sagt,
att Skandinavien var en »folkfabrik» (»officina gentium,
vagina nationum»); enligt Ketrzynski skulle nästan alla
fastlandets germaner ha haft sitt ursprung i Skandinavien,
därifrån de som eröfrare, d. v. s. sjöröfvare intagit kelternas och
slavernas hemländer i Tyskland. De voro militäriskt
organiserade och därigenom kunde de besegra de sistnämnda
folken, som saknade sådan organisation. Betydelsefullt nog
är ock, att vissa af de germanska folken i mellersta Europa
såsom goter, tyska longobarder och saxare, haft traditioner
om härkomst från Skandinavien och att andra, såsom franker
och alemanner, i alla händelser omtalat, att de kommit från
främmande land.
Äfven danerna ha uppgifvit att de kommit från
Skandinavien. I Slesvig har man funnit spår efter slaviska
kolonier ända upp till Aabenraa. Har det varit skandinavernas
roftåg och koloniseringar vid Rhenmynningarna, som gifvit
anledning till kelternas vandringar, så skulle de förra redan
fått fast fot därstädes i 6:te eller 7:de årh. f. Kr. Småningom
trängde de längre in i landet, och på Cesars tid voro ett
par af deras stammar vangioner och tribocer bofasta i
närheten af Worms och Strassburg. Då Drusus år 9 f. Kr.
öfverskred Rhen, fann han de germanska chatterna där,
hvarest på Cesars tid suever bodde; dessa hade sålunda
under tiden dukat under i striden med germanerna.
På Tacitus’ tid, eller i slutet af 1 årh. e. Kr. lefde väster
om Elbe endast longobarder och hermundurer såsom
oafhängiga slaviska folk; men mot slutet af 4:de årh. kommo
skandinaver, som dels underkufvade, dels förbundo sig med
longobarderna, hvarvid namnet öfvergick på det segrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
