Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Tysklands germaner, deras tidigare utbredning och härjningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Käjsar Wenceslav förkunnade 1389 allmän landsfred för
6 år, och 10 års fred förklarades 1486 af riksdagen och
1495 bestämdes af riksdagen i Worms, att en evig fred
skulle råda i tyska riket. Länge räckte ej freden. Den
protestantiska kyrkorevolutionen hade politiska slitningar
till följd, hvilka fortforo ett helt århundrade, medförande
ödeläggelse och förvirring.
Till 30-åriga kriget hade religionen ursprungligen varit
anledningen, men en annan än viktigare orsak fanns,
politiken, statsintresset. Furstarne kämpade för själfförsvar
eller eröfring, folken kände blott den religiösa anledningen
och den begagnades af de förra för att vinna hopen.
Världshistorien har näppeligen ett mer barbariskt krig att
uppvisa; det fanns knappast en provins i Tyskland, som
ej härjades och en djurisk vildhet intog bildningens plats
— ett århundrade efter Luther och samtidigt med Cartesius,
Baco och Grotius m. fl. tankens stormän i andra länder.
Jag återgifver här hvad en framstående tysk historiker prof.
M. Philippson skrifver om 30-åriga kriget i sin »Geschichte
der neueren Zeit», 8:de band af »Allgemeine Weltgeschichte»
af Th. Flathe m. fl. »Snart bedrefvo soldaterna rof,
plundring, brännande, pinande och mördande för sakens egen
skull, enbart af lust därtill. Vän eller fiende var för dem
sak samma; det egna landet under hvars fanor de stredo,
förskonades lika litet som ett främmande land. — De
inföllo som rofdjur i fredliga trakter, togo hvad som var
af värde för dem och sönderslogo resten, förstörde grödan,
pinade inbyggarne för att få veta hvar de hade dolda
värdesaker, skändade hustrur och flickor. Gjorde en ort
något motstånd, mördades af princip, lämnades ingen från
dibarnet till gubben. En synnerlig lust hade dessa
människor att spetsa små barn på spjut, slå dem mot en mur
eller steka dem i ugnar. — Alla yrken lågo nere, hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
