- Project Runeberg -  Före, under och efter 1914. Världskriget. Orsaker och ansvar /
114

(1915) [MARC] Author: Anton Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Fransk-tyska kriget af 1870. Huru det framkallades af Bismarck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Preussen meddelat» m. m. Detta fick Benedetti höra, där han
satt på en läktare, men ej kunde upplysa om sanna
förhållandet.

Thiers, Gambetta, Jales Favre, Buffet m. fl.
oppositionsmän yrkade på framläggandet af den depesch, hvarpå
regeringen stödde sig. Men detta kunde ej ske. Ollivier
repeterade blott de af kabinettet framställda klagomålen öfver
kung Wilhelms vägran att lämna garantier för framtiden,
att man ej kunde tåla notifikationen till Europa om vägran
att mottaga Frankrikes ambassadör etc. Men han sade ej,
att kungen förklarat denne, att underhandlingarna kunde
fortsättas i Berlin med hans ministrar. Med kraft och mod
inlade vänsterns ledare en bestämd protest mot kriget såsom
fullkomligt oberättigadt,
hvarvid de förolämpades af högern
med hvarjehanda tillmälen, såsom »ofosterländska»,
»förrädare», »preussare» o. s. v.

Gambetta gisslade regeringens hela beteende för dess
»brist på politisk sannfärdighet» och för dess försök att
öfverflytta ansvaret för kriget på kammaren. Han
konstaterade, att Emserdepeschen, som så upprört kabinettet, varit
känd af Benedetti, utan att han sårats däraf.

Regeringen ville tvinga Frankrike att nöja sig med.
påståenden utan bevis, och sorgligt nog voterade 159
deputerade mot oppositionens 84 mot fordran att framlägga
depeschen, som skulle ådagalägga kränkningen af
Frankrikes ära. Anslagskommissionen (statsutskottet) hade blott
fått de tidigare depescherna, och Gramont hade ej
meddelat dem alla, utan blott hvad han fann lämpligt, och man
trodde utan vidare på hans ord. Beklagligt var, att
kommissionen ej kallade Benedetti för att höras.

Gramonts hela beteende förklarar Welschinger, som var
vittne till debatterna i kammaren dessa upprörda dagar, ha
berott på »att han i det brydsamma läge, hvari han försatt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 14 10:25:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/na1914/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free