- Project Runeberg -  Före, under och efter 1914. Världskriget. Orsaker och ansvar /
129

(1915) [MARC] Author: Anton Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Elsass-Lothringens annektering orsaken till fransk-ryska alliansen samt militarismens omåttliga utbredning i Europa och en anledning till världskriget 1914

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åberopar germanismen som grund för anspråk på vissa
provinser, ty då utmanar ju riket slaverna, som ju på
grund af slavism kunna göra anspråk på länder och
provinser, som förr varit slaviska, men tagits af tyska folk.
Då får Preussen ej undra på, om Posen skulle försöka
frigöra sig från Preussen, och Österrike finna sig i, att
Galizien frigör sig liksom flera andra slaviska provinser
från Österrike-Ungerns käjsardöme.

*     *
*



Bismarck kunde nog firas och yfvas öfver att främst
vara skaparen af Tysklands enhet genom kriget med
Frankrike, och Tyskland kunde väl känna segerstolthet genom
de lysande fredsvillkor det betingade sig. Men
Frankfurter-freden var ingen garanti för framtiden, tvärtom; den
alstrade förbittring hos fransmännen mot tyskarne eller rättare
preussarne. På den tiden och långt förut var ock i
Tyskland vanligt att i pressen kalla fransmännen »Der alte
Erbfeind der deutschen Nation». Förstod då Bismarck ej,
att kriget, som han framkallade, och de hårda fredsvillkor,
som han fordrade, skulle skärpa antipatierna hos
fransmännen och låta dem hoppas på hämnd?

Freden alstrade ingen försoning och Bismarck fann det
snart. Han skref redan den 2 febr. 1874 till tyske
ambassadören i Paris, Arnim:

»Den öppenhet, med hvilken nationalhatet mot tyskarne
efter freden i Frankfurt i Frankrike af alla partier
underblåses och uttalas, tillåter intet tvifvel, att hvarje regering,
hvilket parti den än må tillhöra, skall betrakta hämnden
som sitt hufvudsakliga kall. Allt, hvarom det kan vara
fråga, är den tid, fransmännen skola behöfva för att
återbilda sina härar och bereda sig förbund, som, efter deras
föreställning, sätta dem i stånd att förnya striden.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 14 10:25:20 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/na1914/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free