- Project Runeberg -  Före, under och efter 1914. Världskriget. Orsaker och ansvar /
217

(1915) [MARC] Author: Anton Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Världskriget af 1914 - II Afd - B. Den serbiska konflikten och stormakterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Man kunde ej på förhand veta, huru en konferens
skulle ställa sig till dessa frågor. Hända kunde, att ett
ogillande uttalades öfver Berlinerkongressens
ockuperingsmandat till Österrike — nya tider, nya synpunkter, nya
män — och att konferensen ej skulle godkänna den
käjserliga handskrifvelsen om annekteringen, utan förklara den
vara blott en värdelös papperslapp — med större skäl
än då Bethmann-Hollweg så kallade Belgiens
neutralitetstraktat.

Österrike har gentemot det storserbiska målet förklarat,
att det är omöjligt för Österrike att afstå något från sitt
område
mot Serbien; det skulle vara ett farligt prejudikat
för öfriga delar af staten.

Men om en konferens skulle anse, att den del, som
heter Bosnien—Herzegovina, ej är ett rättmätigt förvärfvadt
område? Om den skulle anse annektering vara en
rättskränkning?

Detta kunde för visso befaras, men det ville Österrike
tydligen ej riskera och vägrade därför beständigt att gå
in på medlingsförslagen. Så skulle dock ej kunnat ske
utan Tysklands hjälp och hoppet, att Tyskland skulle med
effektiv kraft gripa in.


Andrassy säger detta rent ut i sin bok »Wer hat den
Krieg verbrochen?» »Tyskland gjorde», står det, »allt för
att lokalisera frågan, men då man såg, att den ej kunde
bli isolerad och att Ryssland för Serbiens anseende var
beredt till krig, då hade Tyskland blott ett mål: att föra
förhandlingarna så, att afgörandet skedde raskt och
utsikterna till seger höjdes.»

Serbiska ministern i Wien, Jovanovitch, skref till
konseljpresidenten Pachitch, i en rapport om ställningen, att
tyska ambassadören i Wien Tschirsky öppet sade, att
Ryssland skulle förhålla sig lugnt, medan Österrike-Ungern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 14 10:25:20 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/na1914/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free