Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Världskriget af 1914 - II Afd - C. Tysklands kränkning af Belgiens och Luxemburgs neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var således i enlighet med en i Tyskland utbildad
makt- och våldspolitik, som Tysklands ledande statsmän
kränkte Belgiens neutralitet.
En af de främste grundläggarne af folkrätten,
fransmannen Montesquieu — parlamentspresident, historiker,
encyklopedist — skref i sitt ryktbara arbete »Lagarnes anda»
(1748) i fråga om krig: »Offensiv-makten regleras af
folkrätten, som är den politiska lagen för nationerna, betraktad
i det förhållande, hvari de stå till hvarandra. — Rätten i
krig härrör af nödvändigheten och det strängt rätta. Om
de, som leda furstarnes samvete eller äro deras rådgifvare,
ej hålla sig härtill, är allt förloradt; och då man grundar
sig på sådana principer som ära, välstånd och nytta, skola
strömmar af blod öfversvämma jorden.»
Det kan vara skäl att erinra om hvad Fredrik d. st.
skref i sin »Antimachiavel» om fördragens helgd: »Jag
tillstår att det finnes ledsamma nödvändigheter, där en
furste ej kan låta sig hindras att bryta sina fördrag och
allianser; men han bör skilja sig därifrån som en hederlig
man genom att underrätta därom i god tid och framförallt
aldrig gå till dessa ytterligheter utan att hans folks välfärd
och ett synnerligen stort behof nödgar honom därtill.
— Hedern och visheten fordra af furstarne, att de religiöst
hålla fördragen och noga uppfylla deras bestämmelser.»
Har nu tyska folkets välfärd kunnat motivera tyska
regeringen att bryta Belgiens neutralitetsfördrag?
I sitt tal i riksdagen d. 4 aug. förklarade
Bethmann-Hollweg, att kränkningen af Belgiens och Luxemburgs
neutralitet berodde på Tysklands »nödläge», att »nöden
har ingen lag» och att detta »är stridande mot folkrättens
bud», men att »vi visste, att Frankrike stod beredt till
anfall, — hvarför vi voro tvungna att sätta oss öfver den
luxemburgska och den belgiska regeringens protester.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
