Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Farhågor för öfverbefolkning. Hvad statistiken lär. Tysklands öfverbefolkning en ständig krigsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det af Gauthier i franska deputeradekammaren 1909
framställda förslaget motiverades härmed: »om
befolkningen än mer minskas, så kunna vi ej mera fylla arméns
kadrer och ej heller vår internationella industris behof.»
I Tyskland underkastade prof. Flesch förslaget en
grundlig kritik i tidskriften »Sexual-Probleme» (1910) och
framhöll bl. a., att det skulle drabba de mindre bemedlade,
»om de göra hvad som är bruket bland de högre klasserna».
Han visade ock, att ehuru Tyskland har en så ofantlig
befolkningstillväxt (862,000 år 1905) så är ingenstädes
klagan öfver arbetarebrist på landet så stor som där, att
de viktigaste arbeten blott med hjälp af utlänningar kunna
utföras, såsom banbyggnader af italienare och
bärgvärksarbeten af polacker, att de flesta till krigstjänst odugliga
tillhöra städerna och industrisamhällena.
Då tyska riksregeringen 1911 till riksdagen inlämnade
förslag till lag mot nymalthusianska medel, skref d:r Max
Marcuse en utförlig vederläggning däraf i
»Sexual-Probleme», 1911. Han framhöll bl. a. »att under det i
Tyskland liksom i alla västerländska stater de högre klasserna
ha relativt mindre fruktbarhet, äro talrika barnalstringar
regeln hos arbetarefamiljer. Det ekonomiska och sexuella
eländet hos våra proletärer beror i betydlig mån därpå,
att de ännu allt för litet begagna de nymalthusianska
metoderna. Det finns förhållanden som äro starkare än alla
lagar, och detta skulle, om riksdagen antoge
lagbestämmelserna, framstå däri, att de alldeles bestämdt måste visa
sig fullkomligt oförmögna att nå det egentliga målet,
nämligen höjandet af födelseprocenten.»
Marcuse framhöll vidare under åberopande af en af
de främsta tyska befolkningspolitikerna G. Rümelin: »Om
Tyskland fortfarande årligen får 8—900,000 själar mer, så
måste det eftersträfva en bortomhafs-utsträckning af sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
