Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fredens betingelser efter världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett egendomligt uttryck för den i Tyskland gängse
uppfattningen, att det är detta land förbehållet att vara den
organisation af hela det skapande kulturarbetet, som skall,
såsom Ostwald sagt, af lösa »ett enskildt folks brutala
herravälde och bli den världshärskande kraften i rättvisans
och ordningens rike», har lämnats af pastor D:r F.
Naumann i en artikel i hans tidskrift »Die Hilfe» (okt. 1914).
Pastor Naumann är ledamot af tyska riksdagen och tillhör
Fortschrittliche Volkspartei och deltog i det
interperlamentariska mötet mellan tyska och franska delegerade, som hölls
i Basel våren 1914.
Han ser nu det pågående krigets betydelse däri, att det
skall leda till starkare statsförbund än de, som hittills
funnits. Och präst som han är, tycker han sig midt i
blodsutgjutelsen upptäcka ett högre förnuft eller en gudomlig
ledning.
För honom är den rätta fredstanken den, som sträfvar
mot större statsbildningar genom sammanslagning av mindre,
medan han betraktar dem såsom fredssakens dåliga tjänare,
som svärma för ett system af små stater, upprätthållna af
neutralitetsprincipen. D:r Naumann går ända därhän, att
han bestrider neutralitetens »sedliga rätt». Det är
nationaliteternas liksom de enskilda individernas plikt att ta
parti, när den uppfordringen ställes till dem. Hvarken den
ena eller andra får stå utanför, utan får välja plats i striden
och resonera som så, att den genom sina försök till
isolering i själfva verket opponerar sig mot den naturlag, som
bjuder, att ingen får undandraga sig att deltaga i den
sträfvan mot större statsförbund, som är vägen till fred
och lycka.
Den belgiska neutralitetskärleken var i alla fall
egoistisk och inriktad på egen fördel. Enligt d:r Naumann
kan man nämligen icke erkänna den enskilda statens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
