Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ornera: på Öl. med betydelsen »ordinera», »förordna», se
Bo-DORFF, Folkspråket på Öland s. 3.
Orre i uttrycket »kung Orres tid» är säkerligen, såsom Brate
antagit, identiskt med det danska Arilds i frasen »fra
Arilds tid». Såsom jag i Nord. tidskr. för 1887, s. 560
framställt, har väl utvecklingsgången varit följande: fsv.
’i ar alda (= isl. i dr alda) eller rättare ’i ar selda (seld:
ald = fg. vereld: fsv. vserald = isl. ssétt: satt m. m.) blef
i areld (i Skånelagen arild), yngre i åreld, som förtydligades
till i årelds tid. Nu uppfattades Årelds som ett
mansnamn (liksom det danska Arilds), hvilket genom
folk-etymologi blef Orres ock försågs med kungatitel i likhet
med sådana uttryck som »i kung Göstas tid» o. d. Hela
denna utveckling är afslutad redan på 1600-talet, ty en
sannolikt år 1683 i Norrköping utgifven skrift bär titeln
»Kong Orres redelige mandat» (se BÄCKSTRÖM, Sv.
folkböcker II, s. 154).
Orsak skrefs på 1600- ock 1700-talen ofta ordsak (jfr ord); se
Norelius i Ark. f. nord. fil. I, s. 228.
Oskäligt (djur) stafvas ej så sällan osjäligt, Som om det komme
af själ.
Otto associeras i Värml., Vgötl. ock Dalsl. med åtta ock anses
vara ett synnerligen lämpligt namn på åttonde barnet i en
familj, om detta är ett gossebarn.
Otyg (jfr tyg) är en genom påvärkan af ty. zeug åstadkommen
ombildning af äldre oth.y(de); jfr Rydqv. II, s. 108 f.
Outrera: i Värml. ytterera (jfr ytter-lig, -mera, -värre) med
betydelsen »öfverdrifva».
Oval: dialektiskt oval, aksentueradt som en sammansättning med
det negativa prefixet o-.
Oxeltand har stundom biformen axeltand (jfr axel). Båda
formerna förekomma redan i början af 1500-talet
(axla-tand, axla tan), men de äro tvifvelsutan bägge
ombildningar af ett äldre sexl »kindtand» (sedan förtydligadt
genom tillägg af -tand; jfr bildningar sådana som dofhjort,
fargalt, flskjuse, lindorm o. d., hvarom mera å annat
ställe), hvilken form fortlefver i vissa sv. dialekter ock
utgör den obrutna motsvarigheten till isl. jaxl, sv. diall.
jäksel o. d. med samma betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
