Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skärmytsling (jfr skära) är en ombildning af ty. scharmiitzel
(som utgår från ital. scaramuccio, se Audr. Volkset. s.
194 f.).
Skärskåda (jfr skåda) är ombildadt från fsv. skærskota; jfr
Rydqv. VI, s. 414.
Skärslipare (ty. seheerenschleifer) associeras nu allmänneligen
med verbet skära i stället för med substantivet skära; se
M—e i Ny ill. tidn. 26/7 1884.
Skölfvene, ortnamn i Alfsb. län, skrifves äfven Skölfvened (jfr
Ed), trots fsv. skylwine; se Sidbl. HSn. s. 98.
Skön, ortnamn i Vnorrl. län, skrifves äfven Sjön, trots fsv.
skön; se Sidbl. HSn. s. 98.
Skörbjugg förekommer i äldre svenska (Spegels glossar) under
formen skörbuk (jfr buk); se Norelius i Ark. f. nord. fil.
I, s. 225. Äfven riksspråkets form innehåller, jämförd med
det fsv. skörbiugh, en ombildning efter växtnamnet bjugg,
som äfven ingår i den i Dal. förekommande formen
stjyr-begg (jfr begg bjugg). Denna sistnämnda form,
sammanhållen med isl. skyrbjügr, ger anledning att misstänka,
det redan fsv. skörbiugh beror på en anslutning till adj.
skör; jfr Lefflf.K, Om ^-omljudet s. 78 not. 3; Rydqv. VI,
s. 415; Sv. landsm. IV. 2, s. 166.
Snarestad, fsv. Snarestad, ortnamn i Skåne, skrifves äfven
Snorre-stad (jfr Snorre); se Sidbl. HSn. s. 98.
Solvik, ortnamn i Värml., visar sig, då det jämföres med den
fornnorska formen Saurvik, innehålla en folketymologisk
ombildning efter sol, hvilken dock blott tillhör riksspråket,
enär allmogen säger Sulvik; se Djurklon i Sv. landsm.
I, s. 552.
Soto Maior (släktnamn): i Stockholms folkspråk Söte Major.
Sparris (jfr ris), äldre äfven sparis (Sahlstedt), är en
ombildning af spargis (så i Linds ordbok), ännu äldre spargus
(Spegel), lånadt ytterst från lat. asparagus; se Norelius
i Ark. f. nord. fil. I, s. 225.
Spik i uttrycket »spik nykter» torde vara en ombildning af
adj. spicken »rökt», förr äfven med betydelsen »på röken»,
d. v. s. halfrusig; se Norelius i Ark. f. nord. fil. I, s. 225.
Spilkum, äfven skrifvet spillkum (jfr spilla), är ett lån från ty.
spühlkumme s k ö lj k O p p.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
