Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20 —
Sskr. ápa, gr. anó motsvara fht. oba.
Jämte denna form finns i fht. äfven ab, got.
af, f=ax. af, ags. of, isl. af.
Sskr. úpa, gr. £710 motsvara fht. oba.
m
Gotiskan har uf, isl. of Dock
öfverensstämmer icke samtliga dessa ords betydelse.
Sskr. abhi, gr. àju<p( motsvara fht. umbi,
fsax. umbi,
ags. ymbe, ytnb.
Isländskan har um.
Det anmärkningsvärda hos dessa ord är att de
bibehållit det ursprungligen slutljudande vokalljudet,
och detta har senast gifvit anledning till att de i
de sista årgångarne af Pauls och Braunes Beiträge
zur Geschichte der deutschen Sprache u. Literatur
blifvit afhandlade af Paul och Sievers.
Beitr. IV, 468 anmärker Paul att af
dubbelformerna med och utan ändelsevokal de kortare i
t
allmänhet användas som prepositioner, de längre som
adverb. Härpå bygger Sievers vidare Beitr. V,
120 ff. Han anser de i fråga varande partiklarne
i allmänhet ursprungligen hafva varit oxytona, och
ett bevis härför finner han särskildt i median i de
germ. aba, oba (jmf. Verner KZ. XXIII, 97 ff.). Nu
skulle dessa ord såsom adverb diksom vissa
prono-minalformer i fht.» hafva bibehållit oxytoneringen
under den period, då annars vokal-symkopering borde
hafva inträdt, och denna oregelbundet ursprungliga
akcentuering skulle hafva vållat ändelsevokalernas
bevarande. Såsom prep. åter skulle orden, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
