Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 26 —
kortare formen af i fråga varande ord måste sökas
i deras prepositionella användning.
En karakteristisk egenskap hos prepositioner
är att de vanligen användas såsom procliticæ. De
svenska orden mellan bärgen uttalas t. ex. ungefär
så, som om de utgjorde ett ord med akcenten på
penultima; d. v. s. att det af prepositionen styrda
substantivet utsäges omedelbart efter denna, utan att
minsta paus inträder. Följden häraf blir, att det
sista ljudet i prepositionen kommer att stå icke i
slutljud utan i midljud. Men då är det också helt
naturligt att det icke är underkastadt de vanliga
slutljudslagarne; fastmer är det att förmoda att
pre-prepositioners slut-vokaler ofta följa samma regler
som slutljuden i de vokaliska nominalstammarne, då
dessa användas såsom första leden i sammansatta
ord. Det got. faura fraujin (Lucas 2, 22) förhåller
sig t. ex. ungefär som gupa-skaunei (Phil. 2, 6);
liksom i a-stammen gupa- i sammansättningen -a icke
afnöttes, bibehölls det äfven i faura, förenadt med
följande substantiv. Men liksom a-stammarnes a icke
alltid kvarstod i sammansatta ord t. ex. gu -blostreis
(Joh. 9, 31), så kunde äfven prepositionen faura
förkortas till faur, t. ex. faur marein (Marcus i, 16).
Med de substantiva a-stammarne öfverensstämmer
denna preposition äfven i sammansättningar, t. ex.
faura-tant (Marcus 13, 22) men faur-domeins (i Tim.
5, 21). Att för öfrigt faura förenas med dativus
men faur med ack. bör helt visst uppfattas såsom
en senare differentiering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
