Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 32 —
er om — vérrom. I stockholmshandskriften nr 15 qvarto
af isländska homilier få dessa förkortade former (W,
’róm) vanligen akcent-tecken (Wisén Homiliu-bók XIV).
Fsv. håna återfinnes i nysv. -na (iag’na o. s. v.),
sv. söta far blir sia far, söta mor — sia mor, far
lille —falle, mor lilla — motta, något lite — nål te
(Rydqvist IV, 43 5); i nerkingskan uppkommer af inte —
’nte (Hofberg Nerikes Gamla Minnen 283) och i
blekingskan af honom — nom (Cimmerdahl anf. ath. 5)«
Norska okkon (ack. pl. af i personens pers.
pron.) förkortas till kon (Telemarken), kan
(Numme-dal); okkons (gen.) — kons (Telemarken), käns
(Num-medal) [Aasen Gramm. 180). På liknande sätt blir
denne — ne, denna — na, deite — te* detta — ta, desse —
se, dessa — sa (Nordmör, Guldalen; anf. arb. 185) och
ikkje omedelbart efter verbet, i synnerhet när detta
slutar på vokal, — kje (Aasen Ordbog 322).
Man kan hafva skäl att i proklitiska ord
förmoda liknande afvikelser från de konsonantiska
slutljudslagarne som från de vokal iska.
Ehuru enligt den gotiska slutljudslagen
ursprug-ligt -d förloras, och således t. ex. lat. quod
motsvarar got. hva, tillämpas denna regel icke i
lat. ad — got. at,
sskr. ud — got. ut.
Bezzenberger anser sig därför (Untersuchungen
iiber die gotischen Adverbien und Partikeln 103)
blott under den förutsättningen kunna identifiera got.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
