Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sitt försvar, eller att för dem intet annat återstår,
än att med undergifvenhet afvakta den dag, då en
rofgirig granne kan finna tiden för deras uppslukande
vara inne?
En svensk skall aldrig jakande besvara denna fråga,
och han har rätt. Det är en himmelsvid skilnad mellan
det öfvermod, som tror sig icke kunna besegras, och
det mannamod, som icke låter sig besegras utan
manlig strid. Det förra är i sjelfva verket en svaghet; det
senare förlänar en kraft, hvars storlek ej kan beräknas.
Det är likväl ej min afsigt, att här taga känslan i
anspråk. Tändnålsgeväret och mitrailleusen hafva inga
känslor; med dem måste man tala kallblodigt, för att
blifva förstådd.
Jag har erkännt de mindre staternas beroende af
de storas godtfinnande, men dermed är ingalunda sagdt,
att de förras ställning är sådan, att de måste förtvifla
om sin framtid.
Till en början kan deras sjelfständiga tillvaro vara
af vigt för de stormakter, som ej sjelfva hafva någon
fördel af deras underkufvande, och detta desto mera,
ju mer de för egen del visa sig uppskatta sitt oberoende
och villiga att för detsamma göra stora offer. Hoppet
att i farans stund finna ett understöd blir derföre
berättigadt, i den mån ett folk inom sig eger den
moraliska kraft och utvecklar de materiela medel, som i
första rummet äro nödiga för att värna dess frihet.
Vår tids historia innebär emellertid allt för kraftiga
varningar att icke förlita sig på främmande hjelp.
Jag klandrar icke dem, som derpå missräknat sig. Den,
som med förtviflans mod tror sig kämpa för en rättvis
sak, skall ej lätteligen förstå en åskådares likgiltighet
eller overksamhet. Min mening är blott den, att hvar
och en ytterst måste lita på egna krafter, och det
oaktadt har jag lyckligtvis den öfvertygelse, att de
ansträngningar, hvilka ett litet folk, enigt och lifvadt af
fosterlandskärlek, gör för att betrygga sin sjelfständighet,
icke nödvändigt måste blifva fruktlösa, och att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
