Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smålandsoriginal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktansvärda fart, och den list han utvecklat vid
flera tillfällen, ty drevet hade varit långvarigt.
— Ja, det var ju roligt att baron fick skjuta. Men
man är aldrig säker, då Lindstedt är med i skogen,
sade en bruksbokhållare.
— Säker, hur så? frågade baronen.
— Vet inte baron att han brukar göra jakten
omöjlig, när han är på det humöret. Jag tror inte på
trolleri, men ett är säkert, att han kan göra en träff
omöjlig med vilken bössa som helst. Så mycket har
jag sett.
— Det var fän! Kan herrn verkligen det? frågade
baronen.
— Åja, nog kan jag, men åt riktiga jägare gör
jag inte sådana spratt. Det är i alla fall mycket svårt.
Men vill baron nödvändigt, kan jag ju visa det.
— Det var fän! Jaha, det skulle vara mycket
intressant.
— Jag slår vad om ett toddykalas, att baron inte
skall kunna träffa min hatt om jag ställer opp den
emot stenen där borta. Hämta nu muskedundret!
— Hä, hä, det är ju bara ett halvt harhåll! Det
vore fän om den inte ska bli som ett såll.
Lindstedt gick och ställde sin hatt emot stenen och
anmodade baronen brassa på.
— Jag beklagar både herrn och herrns hatt, sade
baronen och sköt.
— Var så god och titta efter själv, hur ett såll ser
ut, baron! sade Lindstedt och baronen trippade fram
till målet.
Hans ansikte var en bild av förvåning. Han höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
