Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rospiggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt minne och berättade hur han en gång sett en skuta
sjunka med aktern först. Folket hade klättrat fram på
bogsprötet och han blev vittne till hur sjöarna togo
bort den ene efter den andre.
— Och vi kunde ingenting göra för att hjälpa dom.
Vi såg alltihop och hörde hur di skrek. Di vinkade
och vi vinkade tillbaka. Men vi kunde inte göra något
i den sjön. Det var det värsta jag sett.
Och plötsligt brast Sjögren i gråt. Tårarna
strömmade vid minnet.
— Skratta inte åt mej, Engström, för jag gråter,
men han skulle ha gråtit själv. Och gå nu inte å rita
ut en gammal gubbe som lipar som en sill, men
svårt var dä. Annars ä dä bara kärringar å läsare
som gråter! Men tänk — å si på hur di gick den ena
ätter den andra! Om dä hade vatt släkt å bekanta te
mej, men dä här var oskyldt folk — den ena ätter
den andra — — — å di skrek å vinkade — — —
fy faen, Engström. Vi sökte ätter dom, men sjön var
för svår — så fick vi en sup över lag å så länsade vi
in nånstans och kastade kroken å somnade som om
vi hade vatt skjutna. Nej, sjön ä nog bra när en drar
not eller tar opp ålrev, men han har liksom två
sider — — —
Och Sjögren snöt sig i fingrarna ut igenom fönstret
och lade in en tröstande mullbänk.
— Ja, så var det med den paschasen!
Efter att ha bott på några ställen i den inre
skärgården, började jag på allvar längta efter det riktiga
havet. Jag ville bygga en ateljé, från vilken jag såg
horisonten utan hindrande kobbar. Jag studerade
generalstabens karta och fann att Grisslehamn då för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
