- Project Runeberg -  Naket o. s. v. /
63

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rospiggar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mig uppfyllde alla rimliga fordringar. Rena havet åt
öster och innanför Väddöns norra udde en stor
skärgård. Jag satte mig på en ångbåt och begav mig norr
ut till Orisslehamn, som då var oupptäckt av
sommargäster. Jag reste dit och stannade där under 16 år året
om, vinter och sommar. Jag ville bli rospigg.

Ingen människa kände jag där, då jag kom dit.
Jag visste att platsen i flera hundra år varit den enda
överfartsorten till Finland om vintrarna och att all
post och persontrafik gått över Ålands hav ditöver.
Kulneff hade varit där med 1,000 kosacker och blivit
bortskrämd år 1809, den tid då det ännu fanns vintrar
och sjön lade sig. Jag tänkte, att här bör finnas
folk som förstå is, ty det var ju inte så länge sedan
postgången slutade.

Jag kom dit och man undrade om jag var riktigt
klok. Vad skulle jag göra där? Jag ville bo där, hyra
eller köpa en stuga och lära mig havet. Man skakade
på huvudena och trodde mig vara en äventyrare men
gav mig slutligen anvisning på en gammal f. d.
långlots, som möjligen hade ett hus till uthyrning. För
tillfället var han ute och lade storryssja, men om jag
gick i ett visst väderstreck skulle jag kunna ta mig
fram till hans fiskebrygga. Det var svårt att hitta
genom skogen, även med kompass och jag gick
naturligtvis vilse.

Men så småningom kom jag till havet. Det var en
underbar majdag, solen strålade, inte ett moln syntes,
havet låg blått och skönt. Jag hade kommit upp på ett
ganska högt berg och grundens färger där nere
förtrollade mig — grönt, violett, klarblått. Ejdrar summo
orädda omkring, skrak och alfågel slogo i vattnet så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:05:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naketosv/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free