Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korpral Stork
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Mig är han inte rädd för, och jag är den enda
som åker här.
Gläntan var en blommande hage. Solen lyste över
det hela, luften var varm och stilla och en tunn blå
rökstrimma steg rakt upp ur den bristfälliga
skor-stenspipan, som tycktes hota att ramla ned över
stugans grönskande torvtak.
Vi stannade bilen och knackade på dörren. Ingen
svarade.
— Det är kantorn och en främmande herre! ropade
min körsven.
— Ja, att det var kantorn, såg jag genom fönstret,
men vem är den andre? Är det någon från
fattigvården? För i så fall öppnar jag inte.
— Öppna nu bara — det är en gammal bekant.
Och en nubbe har han med sig!
Dörren öppnades på vid gavel och där stod gubben
Stork, reslig, rak och obruten.
— Stig in! Kaffet kokar strax.
Vi slogo oss ned och jag började tala om gamla
tider.
— Ja, visst kommer jag ihåg honom, fast inte från
exisen. Men jag minns att han sprang med flicker på
vägarna och hade studentmössa, men att han orkade
klå kaptens pojke, det begriper jag inte, för han var
stark som en björn fast han bara var 18 år, när han
rymde hemifrån. Jag tyckte det var synd om honom,
när han skulle tvingas läsa. Han borde ha fått bli
vad han ville och det var bonde, för si friheten, den
höll han på. Och finns det någon friare än en bonde
på sin gård? Men kapten var för sträng. Därför gick
det också med pojken som det gick. De säger att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
