- Project Runeberg -  Naket o. s. v. /
128

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektor Gran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

djup och ingående. Intelligent var han — det måste
bli slutomdömet. Och när luften blev för het i
Klarakvarteret, flyttade han långt upp på Söder, ty i dess
prång och gamla näringsställen var lättare att dölja
sig än på Norrmalm. Där började han umgås med
konstnärer, för att hjälpa dem att sälja tavlor och
erbjöd sig skriva om dem i tidningarna. Ty han ville
uppträda som den farbroderlige välgöraren. Men ännu
har man icke hört berättas att någon konstnär fått
tillbaka sina tavlor, dem han behövde för att skriva en
verkligt sympatisk kritik. Och ännu mindre lyckades
någon ungdom trots ivrigt spanande upptäcka en rad
om sig själv av Gran i någon avisa. Konstnärer äro
vanligtvis opraktiska och lättrogna.

Så var även jag. Jag hade gjort Grans
bekantskap hos en gemensam uppsalakamrat men icke hört
något om hans affärstransaktioner. Vördnadsvärd såg
han ut med sitt vita hår och skägg och vital verkade
han med sina djärvt uppvridna mustascher och sin till
petighet soignerade dress. Han gav med ett ord
intrycket av en verklig gentleman med engelsk touche.
Han blev »glad to see me» och frågade om han inte
fick skriva en artikel om mig i The Studio, vars
korrespondent han var. Fick han besöka mig och
välja ut några teckningar för reproduktion? Det var
på tiden att jag blev mera bekant i England. Jag
fick förlåta att han var mycket döv och att jag
måste besvära mig med att vråla i hans öra.
Nåväl — jag vrålade och försäkrade honom både att
jag aldrig sökt detta slags berömmelse och att engelsk
psyke icke skulle begripa mitt sätt att betrakta livet
och människorna, men han påstod motsatsen: — Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:05:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naketosv/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free