Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektor Gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstig historia med dom, min artikel är för länge
sedan färdig — jag skriver ideligen och frågar, när
den kommer, men dom jävlarna svarar inte. De är
naturligtvis överlupna av sådana saker. Jag skrev till
Phil May, min gamle vän och bad honom skynda på
dem. Och han svarade att artikeln kommer, bara jag
lugnar mig.
— Nå, Phil May, han är också min gamle vän,
sade jag. Kan du inte skriva att han åtminstone kan
inspirera The Studio att skicka tillbaka mina
teckningar, som väl böra vara reproducerade vid det här
laget, för jag behöver sälja, förstår du. För resten
kan jag själv skriva till Phil May — vrålade jag.
— Gör inte det, Albert, Phil May är mycket sjuk,
han har kräfta och ligger på sjukhus, stör honom inte.
Man måste ha hänsyn, förstår du.
Jag hade och har fortfarande hänsyn, men jag
visste att Phil May, den utmärkte tecknaren i Punch,
som jag umgicks med i London 1895 och 1896,
verkligen var sjuk, fast inte i kräfta. Han började redan
då hosta och dog sedermera i tuberkulos.
Karlfeldt, som möjligen kände Grans karaktärsfel,
log ironiskt och sade:
— Ser du hur besvärad Gran ser ut?
En typ av de många, som på den tiden befolkade
Pelikan, nalkades vårt bord.
— Nu ska vi se avskräckande ut, föreslog Gran.
Den där är en sån där som lever på vigg och aldrig
betalar.
— Ursäkta, mina herrar, att jag stör, men vad ser
mitt tjusta öga!? Vi är ju kamrater, åtminstone
samtida. Låt mig slå mig ned hos er ett ögonblick eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
