Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektor Gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela tiden fixerade han mig (med något
beslöjade ögon) och plötsligt skrek han:
— Nå, varför innerst i det glödröda somnar du
inte? Är inte vaggvisan vacker? Va? Va?!
— Jo visst är den vacker, svarade jag.
— Men du somnar inte! Jag ska ta om den igen!
Hör på noga och titta på mej!
»A, who, waw, come to my bed, sleep, wawwaw,
sleep hick-child — hrrr-rrrr — — —»
Naturligtvis hade jag av artighet mot den gamle
mannen bort hyckla sömn, fascinerad, hypnotiserad.
Men det är ju nog att en i sällskapet sover.
Gran sov redan. Ute log vårnatten åt Karlfeldt
och mig och en droska passerade just. Den hyrde vi.
Något år efteråt råkade jag berätta denna historia
för en mycket nära släkting, som blev verkligt
indignerad och ville åtaga sig att göra upp mitt
mellan-havande med Gran. Hur han bar sig åt, vet jag
icke, men han återlämnade 12 teckningar av de 35
jag anförtrott esteten. Inte ville jag skada Gran!
Jag lät udda vara jämnt — och det blev ju också
jämnt, ty 12 år är ett jämnt tal. Och för resten
hade ju Gran lyckats sälja 23 av mina teckningar,
vilka dessutom säkert voro dåliga. Jag ansåg att han
rentav räddat mig från misslyckande i England. Och
jag hoppades att han fått ordentligt betalt för mitt
arbete.
Gran är död nu sedan många år. Jag mötte honom
på Drottninggatan ett par månader innan han
kvitterade det jordiska livet. Han kom elegant i en
underbar homespun, vit med svarta prickar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
