Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Le vieux marquis et la jeune chambrière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Semper aliquid hæret.
Detta insåg Fröding naturligtvis själv och man
måste betrakta hans utsvävningar på detta område
som mer än till hälften självironiska.
Dock låg bakom hans försök längtan efter ett
slags glad konst, efter en lustig lek med det
främmande språket, kongruent med hans stundom
akrobatiskt skickliga lek med hans eget.
Erik Axel Karlfeldt och jag voro väl de sista som
kände och följde honom på hans väg mot döden. Han,
denne ensittare och filosof (dock icke praktisk), tog
alltid emot oss med rörande vänskap och något som
var besläktat med begreppet glädje. Han lyste upp
och log lustigt i sitt vitnande patriarkskägg. Glas
kommo fram på hans bord och vi hade med oss
förnämt material för glömska och minnen. Om en kort
stund lyckades vi framkalla hans studentkänsla, denna
oöversättliga vildhet — och i nästa ögonblick var han
vår man och kamrat. Vi kände i våra själar en
sportsligt-poetisk längtan efter ordkonst och han följde
oss. Han skaldade barnsligt lustigt, han och Erik
Axel tävlade om rimmens fyndiga överraskningar och
de stundom dystert fladdrande tankarnas fjärilsflykt,
den svartvingade eller den hemskt gyllne! Eller den
solgula!
Gustaf Fröding kunde stundom försjunka i egna
tankar och tyckas sova, men plötsligt höjde han
ögonlocken och log och sade: — Ja, jag är en dålig poet,
men är nu poesi något att stå efter? Jag undrar om
inte vetenskap och konjak ä bättre — — —, fröken
(hans hushållerska) — tag in konjak!
Men det fanns alltid så litet kvar. Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
