- Project Runeberg -  Naket o. s. v. /
158

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till en femtiåring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att någon är osann. Ty lögn är synd. Allt annat är
tillåtet.

Alltnog! Jag var vilde och bosatte mig i
Grisslehamn. Jag hade raffinerat räknat ut — med hjälp av
Generalstabens karta — att den platsen skulle passa
mig. Utanför låg havet och innanför en skärgård.
Jag hade rest dit, på måfå och sökte en fiskare vars
namn jag händelsevis hörde i ett samtal mellan andra
ångbåtspassagerare. Jag störtade till hans hem. Han
var ute på sjön. Jag störtade till sjön — till det berg,
vid vilket han hade sin sjöbod. En stig ledde genom
mossig skog, furor susade, solen sken och jag kom
upp på ett berg från vilket jag såg hela Ålands, hav
gå för en sjungande sunnan mörkblått med brott på
varje sjö. Längst borta hägrade Åland. Här är min
plats, ropade jag till mig själv — men det är
underbart att jag aldrig sedan känt den stämningen från
det berget. Två gudingar slogo ned i ett litet lä norr
om en liten kobbe och i nästa ögonblick kom en
åda och jag minns ännu det rosenfärgade skum som
slog upp framför hennes bröst då hon tog vatten. Jag
minns det purpurfärgade havet och den strålande
majsolen. Jag andades in Ålands havs underbara friskhet
och tog lungorna fulla av hälsa.

Jag kom till Grisslehamn och hyrde en kåk, en
stuga, som alla vindar traverserade, där berggrundens
kyla steg upp genom golvet, där mina bössor rostade
och min silversnusdosa blev svart. Vintrarna då voro
fruktansvärda. Drivorna täckte och skyddade, men
stormen susade genom huset — tyckte jag — och
det hjälpte knappt med brasor. Snön yrde in i rummen
genom skorstenarna. Men vi, jag och min hustru,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:05:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naketosv/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free