Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klerikal belastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm och använde det på recentiorzwücken, men
fordringarna hade stegrats och skruden såg efter en
stund ut som en vitmenad grift. Det dugde inte. Jag
måste skaffa honom en ny frack, elegantare till och
med än min egen.
Jag lämnade Uppsala för att bli artist, men hade
inga pengar. Ordet artist var på den tiden föga
förtroendeväckande. Med artist menade man — eller
kom åtminstone närmast att tänka på — en figur som
gör konster med bollar på en matta på en bakgård,
en jonglör eller på sin höjd en akrobat, en
konstmakare. Jag hade lämnat mitt latin och min grekiska
och skurit av navelsträngen. Jag bodde hemma hos
mina undrande föräldrar. Jag arbetade som en slav
— tecknade, målade, läste litteratur så gott sig göra
lät. Å — detta år med få ljuspunkter i allt det svarta,
det vill jag inte ha ogjort. Det var ekluten. Jag blev
skeptiker och logiker, trodde på intet annat än på
något som hette konst, något som drog sig undan
som vattnet undan Tantalus, så snart jag tyckte mig
närma mig det med törstiga läppar. Jag blev
enstö-ring, grubblade, skrev, målade, såg och lärde —
men pengarna, som behövdes, var funnos de? Jag
hjälpte min far med arbetet i hans expedition och
skulle ha varit kapabel att sköta en station.
Söndagarna voro mina helveten. För att göra det
lättare för min far satt jag i expeditionen och passade
på telegrafen — gick in i våningen endast de få
stunder som kunde ägnas åt vila.
Söndagarna voro heliga på något sätt. Både min
far och min mor voro glada människor med utpräglat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
