- Project Runeberg -  Naket o. s. v. /
188

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klerikal belastning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kyrkoherden hade arrenderat ut prästgården åt sin
bror, en bonde från Östergötland, en stilla, inbunden
man, som led av broderns allt hänsynslösare
utsvävningar. Efter fruns död hade prästen kastat ögonen
på sin svägerska och efter allt att döma vunnit
hennes gamla hjärtas bevågenhet. Det sades att
brodern överraskat dem i ladugården. Några dar efteråt
hängde brodern sig i ett bås. Det hela var en stor
skandal — men bönderna i socknen ville icke anmäla
sin kyrkoherde för hans vilda liv, ty då hade de fått
honom på fattigvården och sådant var dyrt. Alltså

fick det hela vara. Prästen fortsatte med sin kärlek
och sin sprit, klockaren och han raglade omkring på
skogsvägarna, vrålade extatiska sånger och sovo i
ladorna — det var ett liv.

Men om söndagarna var prästen nykter. Han liksom
satte en ära i att sköta sin kyrkotjänst. Han var en
stor talare, eller åtminstone ämne till en stor sådan.
Och under talets lopp rördes han till tårar över sin
egen olyckliga böjelse för alla slags laster, vilka han
fördömde så gripande, att bönderna och kärringarna
smälte, flöto bort i gråt. Vanligtvis slutade han med
en innerlig bön till Gud att han själv skulle få bli
en verkligt god människa och präst och då han före
amen bad församlingen om förlåtelse för att han var
en svag, usel, eländig människa, den eländigaste av
alla i kyrkan, en trasa, som endast genom de älskade
åhörarnas innerliga förböner skulle kunna räddas —
ja, då stormtjöt auditoriet av verklig rörelse.

Och sen spelade klockaren, full som en alika, men
musikalisk, läggen märke till det, de mest ogudaktiga
och livade utgångsmarscher.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:05:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naketosv/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free