Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Cederström och Bullerölaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när vi välkomnats av jaktherren och började
räkna in varandra, saknades regelbundet Calle
Cederström, ty det var oförenligt med hans vanor att inte
komma sist.
— Har någon sett till Calle? fråga Liljefors och
Stiernswärd och Tägtström och Krokstedt och
Möllersvärd och Kaba och Hamilton varandra med en skymt
av oro i blicken.
— Nej, men han har telefonerat att han kommer!
— Hans grejor är inte nere än!
— Jäkla Calle, som aldrig kan passa på!
Och vi spana oroligt åt alla håll, fast vi veta att
Calle hellre skulle försumma sin eviga salighet än
Bulleröjakten.
Äntligen kommer en fullastad automobil och ur
massan av bagage vinkar den saknade. Calle hoppar
smärt, spänstig och målmedveten ned på kajen.
Naturligtvis har det hänt honom någonting. Han är alltid
ute för äventyr. Och medan han trycker våra händer
drar han en underbar berättelse om orsaken till sin
försenade ankomst.
— Trodde ni verkligen att jag inte skulle komma,
pojkar? Å nej — ni hade nog väntat och för resten
visste Albert att jag har hans nubbe i min packning
— så jag var säker!
Och med ens äro vi mitt inne i Bulleröstämningen,
vilken varar tills vi efter välförrättat värv åter ligga
vid Nybrokajen.
Vad Bulleröstämningen betydde för Calle
Cederström kan uttryckas med det enkla ordet allt. För
den slängde han saker som eljest ingen annan makt
kunnat hålla honom borta ifrån — och han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
