Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Cederström och Bullerölaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grejorna i land. Men de dröjde, maten väntade och
jag gick ut igen. De stodo vid sjöboden.
— Uttrar ä bra vackra djur, sade Calle.
— Ja, men hur så?
— Ser du inte?
Två uttrar lågo på berget.
— Jag gratulerar, sade jag.
— Ja, det är verkligen ganska sällsynt att få skjuta
två stycken.
— Vem har skjutit dem? Har du?
— Carl Gustaf och jag ha hjälpts åt — vi hade
kunnat få en till, men — — —
Nu först observerade jag att Calle Cederström
skalv som ett asplöv.
Vid middagen fingo vi ej ur honom ett dyft om
utterskyttet. Ty det hade varit för mycket även för
hans dramatiska begåvning. Han vågade inte röra vid
ämnet. Men han darrade i hela kroppen, var ovanligt
tyst och gick tidigt till sängs.
De som känt Calle förstå hans känslor. Först
dagen efter tog glädjen ut sin rätt. Han överträffade
sig själv, han sjöng och spelade och var glad som
endast han kunde det. Men uttrarna voro fortfarande
tabu. Ty han var rädd att explodera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
