- Project Runeberg -  Naket o. s. v. /
241

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröken Sidolin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Slå i och drick, för fanken, kära Frans! Tänk om
jag skulle börja bli svartsjuk också på gamla dar!
På Franses Augusta förstås. Jaja, man vet aldrig!

— Ja, vi två kanske borde ha gift oss, hi hi, sade
Frans. För vi passar för varandra, det känner väl
Lotta själv! Nej, hemma är det bara gräl och sirap
och postilla de få stunder jag är hemma på dagarna,
och det beror väl på att vi aldrig haft några barn
och felet är inte mitt, det kan jag försäkra Lotta,
hi hi! Si en får inte blanda in för mycket Guds ord i
kärleken, då liksom förkvävs han — men nu är
ingenting att göra åt’et, nu är vi gamla båda två, men jag
känner mej som en pojke, så ofta jag får sitta och
prata med Lotta, riktigt tokig känner jag mej! Ta av
sej några schalar, ska vi gå en polkett ihop — hon
borde röra på sej, Lotta, annars styvnar lederna!

— Frans ä då för stollig — tänka sej mej gå
polketten, mej gamla skrälle! Men hjärtat, det är nog
så ungt, dit har inte rematisten hunnit än. Ta för sej
och drick — ska vi inte värma lite mer vatten?

Så där sutto gamlingarna och tokades ibland. Det
var riktigt uppfriskande. Det var nästan som att
leka med elden, hå hå, ja ja!

Och när fröken Sidolin om kvällarna lagt
löständerna i vattenglaset, vågade hon inte se sig i spegeln

— vad kom åt henne, gamla människan? Det riktigt
hettade i kinderna — men det var ju ingenting att
göra åt, intet kunde repareras, åldern satt där och
grep omkring sig i den gamla kroppen, medan själen
gav sig ut på vift — nehej, det skulle bli slut med
toddyaftnarna — vad fanken, när hon klarat sig så länge!

Men hon kunde väl inte köra ut Frans, som alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:05:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naketosv/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free