Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröken Sidolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon ofantlig växt i magen och jungfrun som
passade upp, började pliktskyldigast ömka henne.
— Vad gnäller hon för, människa? sade fröken.
Är det hon eller jag som är sjuk? Nå, klanka inte då,
för jag vill se glada och nöjda ansikten omkring
mig!
— Men är det rätt, att fröken skriver in sig som
fru? Sådant är straff på! vågade fru Druva invända,
när jungfrun fått besked.
— Är det fru Druva eller jag som riskerar något?
Nå då så! Kläd av mig nu, för jag är trött som
fanken. Och vill doktorn mig något, får han komma
hit. Jag har aldrig sökt läkare och aldrig suttit i
väntrum med en massa pjunklådor.
Om en kort stund sov fröken Sidolin som om hon
varit skjuten. Hon var välsignat trött och värken var
som bortblåst. Hon förstod själv att miljöombytet
gjort henne gott. Och när hon vaknade, sken solen
in i rummet och gjorde icke alls ont i ögonen som i
Stockholm. Kaffe, riktigt gott kaffe, fick hon på
sängen och brödet var nybakat och utmärkt. Här
skulle hon bestämt trivas, det kände hon.
Om någon timme kom bud från överläkaren att hon
finge själv bestämma tiden för ett besök hos honom,
men komma skulle hon och behövde icke alls sitta i
väntrummet, ty ännu voro brunnsgästerna helt få.
— Jaha, sade fröken Sidolin till den blida
sjuksystern, är det så, så kommer jag väl då om ett par
timmar. Hurdant är vädret?
— Lugnt och varmt!
— Det är bra. Inte hade jag väl trott att jag skulle
låta mig kommenderas av någon karl. Men han tycks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
