Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina modeller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på duken. Mattson tog på sig sin hemskaste min och
stirrade ut över havet. Det dröjde inte länge innan
han började snarka, blicken fördunklades och
huvudet föll ned mot bröstet.
— Mattson, ohoj! skrek jag. Alle man på däck!
— Va in i glöröa — satt jag inte och slumrade
till! Här behövs mer öl.
— Nej, inte just nu! Det är väl bäst att vi pratar
lite. Satt Mattson och tänkte? Det är farligt.
— Nej, jag satt och drömde, just då Engström
började tala om att dikta nåt. Jag diktade gamla Beata
alldeles ensam, när hon låg på varvet. Drev hade jag,
men det var ont om beck. 4-tums tjocka plankor
hade hon och det vet man ju att det behövs mer än
tre dagsverken för att dikta 100 fot nåt. Då fick jag
stå i, Engström!
— Försök att stå i lite nu också, Mattson. Och
lägg in mer snus! Det lugnar.
— Jag begriper inte det här, Engström. Jag var på
ett kaffehus eller vad det var i Amsterdam år 1872,
när jag seglade med Hoppets Välgång. Det var en
fan som sövde folk. Han lät oss glo vasst på en
glaskula och vi somnade allihop och sen fick han oss
att göra alla möjliga tokstollerier, så jag rent
skämdes. Jag stod rätt som det var oppe på ett bord utan
böxer. Och jag skämdes för skjortan inte var ren
baktill. Titta inte så förbannat på mej, för då
somnar jag!
Jag tittade fyra timmar om dan, tre dars tid. Och
genom lugnt samspråk fick jag Mattson att hålla sig
vaken tills tavlan blev färdig. Han somnade endast
en gång och då jag stampade i golvet skrek han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
