Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina modeller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som liknade en teaterkappa. Hon hade av
sparsamhetsskäl icke tagit hytt utan vistades på däck. Det
blev regn och plymerna i hatten förvandlades i
anseende till karaktären. Hon steg i land våt som en
tupp eller rättare höna och introducerades i familjen
fuktig och ledsen.
Men Clara var bra och trivdes i vår artistfamilj.
Visserligen blev hon bedragen på möjligheten att
träffa sin ungdoms älskade, som vid det laget
antagligen satt i någon stol i en lyxvåning i stan och
studerade sin åderförkalknings utveckling. Clara
resignerade. Hon var en karaktär och fullkomligt frigjord i
anseende till den borgerliga moralen. Hon hade varit
mycket vacker, det såg man, fast näsa och haka
numera kommit i farlig närhet till varandra. Hon var
emellertid god och hjälpsam och begrep sin ställning
i livet — hon var korrekt.
Men hon levde i sina minnen, vilka varit nog så
skiftande. En dag stod hon framför vår lantliga spis
och rörde om i någon gröt och suckade så att sotet
yrde ned ur skorstenen. Min unga hustru frågade:
— Hur står det till med Clara? Vad är det nu,
som är så tungsamt?
— Å — jag står och tänker på gamla tider —
chambre séparée med ostron och champagne! Det
var tider, det!
Och tunga tårar runno nedför de gamla kinderna.
En vacker dag behövde jag en modell till en
teckning. En karl skulle resonera med en gumma. Min
svåger var min gäst och erbjöd sin tjänst. Min hustru
vände sig till Clara för att få låna hennes underbara
hatt och kappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
