Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet människan om sådant! Rätt som det var, var
det färdigt igen. Detta var en verklig missräkning
och hon började bli litet gnatig, särskilt då Hälje
kom hem och var glad i hågen. Då låg hon och
malde och malde om detsamma och förebrådde
mannen, att det var som det var. Nu kunde hon ha
behövt frid och ro. Hon hade aldrig bråkat med sin
karl och han hade intet att förebrå henne. Men någon
gång fick det vara slut.
Ju närmare hon kom sin svåra stund, desto
gnatigare och argare blev hon och just då han ville
sova, var hon som värst, grälade och skällde och
var riktigt led. Och en kväll då Hälje kommit hem
efter några kaffegökar och var vid ett farligt humör,
om man bråkade med honom, utöste hon sin ledas
skålar rikligare än vanligt, grät och skällde om
vartannat och ställde till ett ordentligt uppträde.
Plötsligt rann sinnet på Hälje och han skrek:
— Nej nu jädrar å slå alarm, om ja står ut längre
mä denna häringa skällninga. För dä ä väl inte bara
mitt fel, jäkla käring! Den här ongen ska bli den
siste, dä kan du ge dej hundan på! Nu ä dä slut,
dä ska ja visa dej! Ja har väl opererat mej förut,
å rädd ä ja inte, dä vet du!
Och alldeles som den natten han högg av stortån
välte han sig svärjande över Maja, klev ut på golvet,
tände och lyste i verktygslådan, tog fram det gamla
stämjärnet, grep yxan och satte sig under rysliga
eder på huggkubben.
Då blev Maja verkligt rädd, ty hon visste att bakom
Häljes ord stod en riktig karl, en soldat vid Kalmar
regemente. Hon rusade upp ur sängen, ryckte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
