Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
don ryktbare lichenologen Erik Acharius (1757—1819) efterlämnat. Samlingens inköp
för museet tillstyrktes af Akademien, som äfven godkände ett inköpspris af 1,000 Rdr.
Acharius har med skäl fätt namnet »iichenologiens grundläggare». Man måste beklaga,
att hans lafsamling i sin helhet ej fick stanna i Sverige, utan gick till Helsingfors.
Blott enstaka lafexemplar och andra växter från Acharius finnas nu i Riksmuseet,
antagligen erhållna i och med Swartz’ och andras herbarier.
Af tillökningarna under 1820- och 30-talen må ytterligare blott nämnas följande.
Från början af 1820-talet sände de kunniga amatörerna och floristerna Læstadius
(Lappland), Ahlquist (Öland) och Aspegren (Blekinge) värdefulla växlsamlingar till
»Museum»; 1826 skänker friherrinnan Baker »ett herbarium vivum, samladt under
Capitain Parbys andra nordpolsexpedition»; 1828 anländer från den ryktbare
orient-forskaren Johan Hedenborg en första växtsändning »från Constantinopel, Bujukdere och
öarna i Marmorasjön», samt växlsamlingar frän magister Lindblom och öfverstelöjtnant
Hällström; 1831 »en örtsamling från grefvinnan Lovisa von Fersen, f. Piper. Bland
ekonomiskt och industriellt intressanta föremål omnämnas 1827 »ljus af vextvax från
Columbien», en gåfva af herr Plageman.
Som man kunde vänta, måste blotta tillvaron af ett botaniskt museum verka
eggande på samlare och gifvare, och under 1840-talet är deras antal utomordentligt
stort. Museet verkade nu som ett attraktionscentrum på samlingarna inom landet, på
samma gång som intendenten, professor Wikström, ej försummade något tillfälle att
särskildt genom yngre landsmän rikta museet och äfven från utlandet införskaffade
betydliga samlingar. Under vissa år erhölls ett särdeles stort antal exemplar af det
sällsynta lapplandsgräset Glvceria pendulina» (af fru Govenius i Torneå, som 1845
sände 200 exemplar af denna växt och i belöning erhöll Akademiens skådepenningar
öfver Linné, Swartz och Thunberg, och som 1852 återigen sände liera hundra
exemplar) — säkerligen på initiativ af Wikström, som behöfde det dyrbara bytesmaterialet
lör museets utländska fordringsägare.
Af yngre svenskar, som under 40- och 50-talen framträdde i Floras tjänst och i
Akademiens Öfversigt» (från och med 1844) omtalas för sina skänker till museet, må
nämnas Almroth, J. E. Areschoug, N. J. Andersson, C. E. Bergstrand, M. Flodercs,
Th. M. Fries, Fristedt, bröderna Hartman, bröderna Holmgren, bröderna Lagerheim,
S. O. Lindberg, Sjögren, Träskman, Westöö, J. E. Zetterstedt m. 11. Af en äldre
generation voro redan prosten L. L. Læstadius, stadsnotarien (sedan rådmannen) P. J.
Beurlino, d:r .1. M. Sieurin m. 11. De största och för museet betydelsefullaste
samlingarna erhöllos från Læstadius, som redan under 1820-talet i Akademiens Handlingar
publicerat studier öfver Lapplands flora.
De utländska samlingar, som tillkommo under 1840- och början af 1850-talet,
upptaga en lång lista i Akademiens berättelser. De utgöras fortfarande företrädesvis af
herbarier. De förnämsta svenska samlarna på utländsk mark voro (sedermera
kyrkoherden) J. F. Widgren i Brasilien (han uppgifves hafva därstädes samlat 50,000 växt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
