Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
vår Hora, nämligen i sin gradualafliandling »Salices Lapponiæ» (1845) och i
»Skandinaviens Cyperaceer och Gramineer (1849 och 1852). Dessutom hade han företagit en
botanisk resa till Lappland 1843. Han hade stor begåfning som tecknare och lät äfven
genom sin maka, f. Tigerhielm, teckna och måla ett betydligt antal växter och
vege-tationstaflor. I jämförelse med Wikström hade ban å andra sidan den svagheten, att
han åtog sig för mycket arbete bredvid museitjänsten. Wikström hade någon tid i
början af sin ämbetstid undervisat (utan ersättning) i Stockholms gymnasium.
Andersson åter var lärare vid Nya Elementarskolan (adjunkt sedan 1847, blef han lektor 1858
och afgick först 1874), lärare vid landtmätarekursen, lärare vid lärarinneseminariet
m. m., var flitig läroboksförfattare och
populär föreläsare och gjorde liera resor
till utlandet som Sveriges ombud vid
internationella kongresser och
trädgårdsutställningar.
Anderssons förmåga att redan i
början af sin ämbetstid skaffa museet stora
samlingar är förut ointalad. Hans
intendentstid betecknar en ofantlig tillväxt af
det vetenskapliga materialet, och museet
höjdes ini till en samlingshärd med
verkliga resurser, känd och anlitad af utländska
institutioner. Andersson skulle dock få
erfara svårigheten att ensam sköta dessa
starkt tillväxande samlingar. Han
medhann ej att vederbörligen mottaga ocli
inordna de så rikligt inströmmande
tillökningarna. En ej obetydlig del af 60- och
70-talets material har befunnits ännu ligga
magasinerad. Hans egna väldiga
samlingar från Eugenie’s färd äro visserligen
inlagda, men till stor del ännu blott bestämda till familj. Äfven rika lapplandssamlingar
från 1864 (se sid. 101) ligga ännu oordnade.
Liksom sin företrädare hade Andersson i början att afge botaniska årsberättelser.
Ett band däraf (för åren 1853—54) utkom 1856, men därefter upphörde denna
skyldighet. Af större vetenskapliga verk utgaf han Monographia Salicum, l:a delen (1867) och
författade si. Salix i De Candolle’s Prodromus, vol. 16: 2, 1868.
Anderssons rastlösa författarverksamhet vid sidan af ett kräfvande umgängeslif
och en mängd skilda uppdrag undergräfde slutligen hans hälsa. Han tog
tjänstledighet för sjukdom vid slutet af 1878 och erhöll afsked med pension den 8 okt. 1879 vid
blott 58 Vj års ålder. Efter en tid af mycket nedsatta lifskrafter afled han på
Bergielund påskaftonen den 27 mars 1880.
Nils Johan Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
