Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
för Mosander tydligt, att andra utvägar måste tillgripas för mineralsamlingens
förökande. Han hade redan förut på egen bekostnad företagit mineralogiska resor till de
närmast hufvudstaden belägna mineralfyndorterna för att insamla bytesmaterial, och
år 1841 erhöll han Akademiens reseanslag 400 R. B. för en längre mineralogisk resa.
Denna resa, som blef af mycket stor betydelse för museets utveckling, varade i två och
en half månader, och Mosander besökte därunder bland andra fyndorter äfven
Skrikerum, Ädelfors, Smålands Taberg samt Långban, Nordmarken, Taberg, Malsjö och
Gullsjö i Värmland samt i Norge Fredriksvärn, Brevigstrakten, Tvedestrand, Arendal
och Hitterö. Ehuru på flertalet af dessa ställen ett mycket stort material insamlades,
så var dock på några af dem föga eller intet att få.1
Ehuruväl afdelningen år 1841 erhöll ett årligt anslag på 400 Rdr. Banco för inköp
af mineralier, så torde dock under de närmaste åren den hufvudsakliga tillväxten hafva
skett genom byte. Vid flera tillfällen, och redan under de första åren af Mosanders
intendentskap, omnämnes i inspektionsberättelserna mineralbyte med utländska
samlingar och institutioner. Sålunda med prof. Camillo Ranzani i Bologna och med general
P. Suchtelen i Oranienburg (1833). År 1839 omnämnes en geologisk samling,
förvärfvad genom byte med 1’Ecole des Mines i Paris, och en från Island, erhållen genom
byte med D:r Roberts. Är 1840 omtalas byte med bergsinstitutet i Petersburg.
Mosander var mycket intresserad af byteshandeln och förvärfvade sig en stor erfarenhet att
bedöma mineralens värde såväl i mynt som vid byte. Han säger därom2: »En
nödvändig kunskap som af Intendenten bör inhämtas, är kännedomen om mineraliers värde,
så att man ej blir narrad i byteshandel.–— Jag har aldrig underlåtit, att, då
utländska, erfarne mineraloger och mineraliehandlare besökt Museum, af dem begära
De utländska mineraloger, dock egentligen mineraliehandlande, hvilka under några tiotal af år besökt
fyndorterna för Svenska mineralier, hafva förhållit sig olika med våra landsmän. Utlänningarne hafva
medtagit så mycket de kunnat och när endast litet funnits qvar, togs allt såvidt det kunde åtkommas. Såsom
ett exempel uppå, huru man här gått till väga, vill jag endast omtala ett par fall, som kommit till min
kunskap. Efter Fim>ler’ska familjens ankomst till Vtterbv, nedslog man der sina bopålar och under loppet
af veckor, åtminstone 2:ne, sprängdes och arbetades med rikt biträde, från morgon till kväll. Vid Utö
grufvor, där för 30 år sedan ännu tillgången på Petalit var så stor, att en stengärdesgård till bet3’dlig del
var upplagd med nämnda mineral, voro tillgångarne för några år sedan, då jag sist besökte stället, så
medtagna, att jag med möda, sedan ett vidt fälts jordstenar blifvit examinerade, lyckades på sådant sätt
hopsamla ett mindre parti Spodumen, något Petalit och Lepidolith samt Indigolith. Det var
niineralhandlan-den Abel som några år förut, sedan han medtagit hvad ban kunde, därefter lät till sig utskeppa hvad som
återstod, på det när, som möjligen förvaras hos Gruf-förvaltaren.»
1 Mosandek anför härom i sin »Summarisk Catalog» s. XI, »Vid Skrikerum kunde, efter en hel dags
letande i den genom 6 mans tillhjelp omstjelpta varphögen, icke ens den minsta stutY, innehållande
selenkoppar, upptäckas. Så väl hade den sista lycklige Tysken, som besökt stället, genomletat varpet. Vid
Nordmark var ej förhållandet stort bättre. Under trenne dagars sökande i de genom flera mans biträde
omstjelpta varphögarne, lyckades det endast att erhålla några få stuffer Pyrosmalith. — I Norrige åter, der
man vet att taga vara på hvad som kan förvandlas i penningar, och der mineralier säljas till ett stundom
oerhördt pris, möttes jag af nödvändigheten att, antingen mot contant ersättning, eller mot utb3’te af hvad
jag i Sverige insamlat, förskaffa mig livad som stod att få. Mycket erhölls likväl, der det kunde ske, efter
af mig föranstaltad sprängning, såsom vid Fredriksvärn och Tvedestrand.»–
7 Summarisk Catalog, 1850, sid. XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
