Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
nämnas konstvaktaren J. Petterson Lapp vid Långbans grufvor, skrädarförmännen
A. Wicklund och Olof Backelin vid Nordmarksfältet m. fl. Många andra sådana skulle
kunna nämnas.
Perioder af rika mineralfynd i Skandinavien.
Under Nordenskiölds mera än fyrtioåriga tid som intendent vid Riksmuseets
mineralogiska afdelning inträffade en period af rika mineralfynd vid flertalet af de
svenska och norska mineral fyndorterna, som är utan motstycke i mineralogiens historia.
En återblick på de anmärkningsvärdaste nya mineralfynd, som tillhöra denna period,
eller redan kända men sällsynta och anmärkningsvärda mineral, som påträffats vid
nya fyndorter, eller i större mängder och rikare utbildning, är i detta sammanhang af
intresse. De viktigaste och rikaste af dessa mineralfynd härstamma från de
värmländska järn- och mangangrufvorna. I dessa upptäckter tog Nordenskiöld en liflig
och intresserad andel och med oaflåtlig uppmärksamhet följde han desamma och sörjde
för, att de nya mineralfynden omedelbart blefvo införlifvade med Riksmuseets
samlingar. Det var egentligen midten af 1870-talet samt senare hälften af 1880-talet, som
utmärkte sig genom sina sällsynt rika mineralskördar från dessa grufvor. I fråga om
de rikare perioderna vid de värmländska grufvorna, så sammanfalla de påtagligen med
upptäckandet och det praktiska tillgodogörandet i större skala af manganmalmerna,
hvilket föranledde dels upptagandet af ett antal smärre mangangrufvor, t. ex. Harstigen,
Jakobsberg och Sjögrufvan, dels också bearbetandet af de tidigare förbisedda
mangantillgångar, som uppträda tillsammans med järnmalmerna, t. ex. vid Långban och
Nordmarken.1 I fråga om de norska mineralfyndorter, som så rikligt bidrogo till de nämnda
mineralskördarna, så utgöras de dels af granitpegmatiter, som bearbetas för utvinnande
af fältspat, dels af till nefelinsyeniten och augitsyeniten hörande pegmatitgångar. De
talrika fynden af nya norska mineral stå tydligen i närmaste samband med den norska
fältspatindustriens utveckling. Exporten af fältspat från Norge, hvilken år 1871 endast
utgjorde cirka 1,000 ton, hade 10 år senare växt till 11,700 ton och höll sig under
1880-talet vid ett medeltal af 8,800 ton, för att de första åren af 90-talet åter minskas på
grund af öfverproduktion, som föranledde bildandet af ett syndikat för produktionens
begränsning. Upptäckterna af många af de nya mineral, som åtfölja de norska
pegmatit-gångarna, sammanfalla just med denna period af uppsving i den norska
fältspat-brytningen.2
Äfven den lifliga efterfrågan på thorjordhaltiga mineral för tekniskt bruk
föranledde nya mineralfynd. Ären 1894 och 1895 brötos många pegmatitgångar uteslutande
1 Tillgodogörandet af manganmalmerna i Långhans grufvor började 1878. Pajsbergsgrufvan
återupptogs 1884 och började då bearbetas på nianganmalm; den närbelägna Harstigsgrufvan, som lämnat så många
nya och intressanta mineral, upptogs 1888. Manganmalmerna i Nordmarksfältet började att tillgodogöras i
Kittelgrufvan 1887 och i östra Mossgrufvan 1888. Jakobsbergsgrufvan återupptogs 1891.
J Det är naturligt, att hufvudsakligen de första åren af nva fyndigheters bearbetande åtföljas af
mineralogiska upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
