Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
naturaliesamlingar och därmed la<le grunden till Naturhistoriska Riksmuseet, åt hvilket
Akademien sedan öfverlämnade sina egna samlingar. Insekterna i den Paykullska
samlingen voro inrymda i 8 skåp. Lådorna voro visserligen försedda med ramar men
utan glas, hvarför insekterna oftast voro ganska illa belastade med damm». Sex af
skåpen voro i form af »chiffoniers» med 27 större lådor i hvardera, de två andra
smalare, med en myckenhet mindre lådor.
Vården öfver dessa och de andra zoologiska samlingarna uppdrogs 1820 åt
professor J. W. Dalman, som från 1823 delvis atlönades af staten. Han blef sålunda det
zoologiska Riksmuseets förste, gemensamme intendent. Och då han själf var
framstående entomolog, ägnade han därvid sina bästa krafter åt denna afdelnings
befrämjande och utveckling.
Ar 1821 erbjöd baron G. Gyllenkrok intendenten att, i utbyte mot fåglar, från en
honom tillhörig samling brasilianska insekter utvälja, hvad som fattades i museets
samlingar, hvarvid dessa fingo ett tillskott af öfver ett par hundra arter. Detta bvte ökades
följande år med öfver hundra species. Den nyförvärvade insektsamlingen fordrade
emellertiden särskild vård, då de Paykullska skåpens lådor, som nämndt, saknade glas,
och insekterna därigenom voro utsatta för stor fara att förstöras. Behofvet hade därför
på det strängaste påkallat insekternas totala omflyttning, ej allenast i nya lådor utan
t. o. m. på nya nålar, »ett arbete, som kan räknas bland de otacksammaste och mest
tidsödande, som i ett museum kan förekomma».
Ett viktigt arbete var den samma år af Dalman började utgallringen af alla de
exemplar i Paykulls samling, som legat till grund för hans beskrifningar. Såsom
typer ägde desamma ett särskildt värde och förtjänade därför att oblandade förvaras åt
eftervärlden. Denna tvpsamling står fortfarande separat på museet. Under 1826
ordnade Dalman spritsamlingen, som, medräknadt kräftdjuren, utgjorde 150 nummer.
Efter prof. Dalmans död 1828 blef vården af museet anförtrodd åt prof. A. J. Ståhl,
som innehade denna tillfälliga post till början af november samma år, då doktor Sven
Nilsson, som därtill blifvit kallad, mottog befattningen som intendent. Kort före sin
död hade Dalman till museet skänkt sina entomologiska samlingar, hvaraf typerna
ännu bevaras separat.
Då de entomologiska samlingarna under de föregående åren i jämförelse med öfriga
blifvit så betydligt ökade, tillkännagaf Nilsson sin önskan att isynnerhet få sysselsätta
sig med de svenska samlingarna af högre djur för att kunna hopbringa ett någorlunda
fullständigt sådant museum. Och då han 1831 tog afsked, hade han i sina berättelser
ej heller ens omnämnt de entomologiska samlingarna. En tillökning hade dessa dock
1830 fått i en vacker kollektion från Brasilien, förärad af Kronprinsen. Under 1829
flyttades samlingarna till Adolf Fredriks plan, där de förblefvo, tills det nva museet vid
Freskati stod färdigt.
Efter Sven Nilsson blef Bengt Fries 1831 intendent och kvarstod som sådan till
sin död 1839. I det nya museet hade afdelningen två rum till sitt förfogande med 13
skåp af ändamålsenlig och smakfull modell; 8 af dessa voro ägnade åt hufvudsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
