Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
den nya museibyggnaden till godo. Skådesamlingens nyuppställning i en de nutida
anspråken motsvarande modern form tog sin början, så snart penningmedel härför
kunde beredas. Detta blef förhållandet redan år 1903, då genom direktör Aug.
Rein-holds intresse ej blott de af frih. Erland Nordenskiöld under dennes expedition till
Syd-Amerika gjorda storartade samlingarna af fossila däggdjur från Tarija-dalen i
Bolivia kunde inköpas, utan äfven anordningar för denna samlings jämte
skådesamlingens i öfrigt nyuppställning kunde företagas. Denna nyuppställning blef ytterligare
möjliggjord genom frikostiga understöd af samme mecenat åren 1904, 1906 och 1908.
För att vinna mera utställningsutrymme borttogos de gamla skåpen på
fönsterväggen mot Kammakaregatan. De ersattes i rummen III VI med lägre bordmontrer.
Sådana anbragtes dessutom vid samtliga fönster, samt så långt utrymmet det medgaf,
i rummen V och VI äfven på golfvet. På platsen mellan fönstren i rum II uppställdes
den stora från Sveriges geologiska undersökning öfverlämnade praktfulla
krinoidéplat-tan från Gottland, samt den förut omnämnda stora sandstensplattan med
Chirotherium-spåren. För utställningsändamål tillvaratogs dessutom all tänkbar plats för öfrigt.
Så t. ex. användes såväl hörnen vid fönsterväggen som sidomurarna inom själfva
fönsteröppningarna till utställandet af fossilplattor, hvilka där i den starka sneddagern
erhöllo synnerligen gynnsamma belysningsförhållanden; på läktarnas framspringande
rand ofvan de undre väggskåpen, äfvensom på fria vägg- och dörrytor uppsattes
fossilbilder. Några i naturlig storlek i akvarell utförda bilder af kolossala reptilier, hvilka
genom sin storlek tålde vid att ses från längre håll, uppsattes närmast under taket.
Genom det starkt begränsade utrymmet kunde emellertid en genomfördt systematisk
samling ej åstadkommas. Det var därför nödigt att inskränka utställningen till vissa
grupper, eller sådana föremål, som för allmänheten kunde vara af större intresse.
Under de sista åren före utflyttningen till den nya museibyggnaden vid Freskati
var skådesamlingens nyuppställning i hufvudsak genomförd, så långt nämligen
utrymmet inom de gamla rummen det medgaf, saint sedan efter direktör Reinhold’s död
möjligheten till nyförvärf af instruktiva utställningsföremål nästan upphört. 1
motsats lill förut var skådesamlingen nu så långt möjligt ordnad efter det zoologiska
systemet.
För att göra skådesamlingen så instruktiv och lärorik som möjligt förseddes
samtliga föremålen med etiketter, innehållande namn, tidsålder och fyndort. Härtill kommo
rubriketiketter, äfvensom i stor utsträckning äfven utförligare etiketter i kortast möjliga
form omtalande det, som för allmänheten kan vara af intresse att erfara om
desamma. Då tryckta etiketter, förutom deras större prydlighet, äro betydligt lättlästare
än handskrifna, saml därtill taga vida mindre plats, anordnades i likhet med vid en
del större utländska museer ett litet tryckeri för etikettrycket inom afdelningen.
Tryckningen af skådesamlingsetiketter påbörjades år 1906 och har sedan dess fortgått, så att
vid utflyttningen till den nya museibyggnaden alla i den gamla skådesamlingen utställda
föremål voro försedda med tryckta etiketter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
