Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fram over Polhavet - På ski mot polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDTJOF NANSENS SAGA
174
«Det var et tungt hverv.» (Side 176)
Temperaturen blir blidere. Når Nansen nu sitter og lapper
sine bukser i 28 kuldegrader, synes han det er mildt, de var vant
med 40, og da det blir -4- 18, svetter han i soveposen så han knapt
kan få sove. Den 24. juli sier dagboken : «Endelig er det store
vidunder skjedd, det som vi næsten hadde ophørt å tro på: land,
land! I den klare luft lå det ganske nær, høist en dags reise. Det
tok 13 dryge døgn.
Dager med slit og regn, Nansen hekseskudd i ryggen, hjelpeløs
i tre dager, hvert skritt en pine, nettene i bløtpose, våte ben, føt*
tene som isklumper, ikke en tørr tråd å bytte med. Johansen måtte
klæ av og på benene hans. «Jeg har fått en liten idé om hvad det
vilde si om en av oss blev syk for alvor ; jeg er stygt redd for at
vår skjebne da vilde være beseglet.» Isen var en røis av blokker,
ikke en flat plass så stor som til et telt, og alt i ett var det råker.
Da de nådde frem, var de så slitne at de måtte ta hvil i flere døgn.
En av disse 13 dagene var nær blitt Johansens siste. En dag
i skodde, de var nådd til en råk de skulde over, hører Nansen bak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
