Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Höge klackar bidraga ofta derjemte till uppkomsten af
plattfot genom benägenheten att snedtrampas — synnerligast om de,
såsom vanligen är fallet, äro smale.
Ofta hör man som försvar för höge klackar anföras, att de
gagna vid vått och smutsigt väglag, samt att det är vackert att
gå med sådane. Det ena skälet är dessvärre lika ogiltigt som
det andra. Hvad det första beträffar, så är väl foten ej just mycket
bättre skyddad mot väta derför, att den mindre ömtåliga bakre
delen är upplyftad, och derigenom bättre bevarad för att komma
i beröring med markens smuts och vatten, under det den främre
delen af foten djupt nedsänkes deri. För öfrigt iakttaga vi ju vanligen
den försigtigheten att frivilligt gå på tårna, då vi ha att passera
en slaskig väg, och lyfta då hälen vida högre än en ganska hög
klack höjer densamme.
Hvad åter det æsthetiska i den höge klacken beträffar, så
torde det väl få skrifvas på vanans eller sjelfbedrägeriets räkning.
Aldrig har väl någon gjort den anmärkningen mot skorna
på antika statyer, att de borde haft klackar, eller att de vore
osköna derför, att de sakna desse; och hvarför? Säkert såväl
på den grund, att det är skönast se foten i en naturlig
ställning som emedan vanan att se antika skor utan klackar fjärnar
den mest aflägsne tanke på att denna konstruktion innebure en
brist. På samma vis är det ock vanan att se moderna skoplagg
med höge klackar, som inbillar oss, att det är oskönt att nu för
tiden bruka låge klackar.
Men utom hvad nyss blifvit nämndt om skodon med höge
klackar finnes ännu ett skäl emot dem; och det är den onaturlige
gången dermed. Dalkullor, som begagna dylika skor som den i
fig. 38 aftecknade, samt personer med vanlige, högklackade skor
ha i gången något visst tuppaktigt och kraftlöst — och det af
ganska förklarliga skäl. Foten hålles ständigt hos dem i en
ställning nästan enahanda med den, han antager, då vi upplyfta
honom från marken vid gåendet; någon särskild muskelrörelse för
att bringa foten i denna vinkel mot underbenet utföres således
knappast.
Då en muskel ej begagnas, aftager han i storlek och styrka;
så ock här. Vadmusklerne, som just skola sträcka foten vid
gåendet, öfvas hos dylika personer mindre, alldenstund fotens
sträckning är ständig, men utförd af skon i stället för af vadmusklerne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
