Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Littauen och dess eröfringar. Den polsk-littauiska staten och dess tidigare strider med Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dnieprlandet, och i förening med den hjältemodige Keistut
bekämpade han oafbrutet Svärdsriddarne.
Efter Olgerd, som delat sina länder mellan sin bror Keistut
och sina söner, tillvällade sig strax en af dessa, Jaoello, hela makten
genom våld; farbrodern lät han döda och bröderna måste rädda
sig genom flykt. Då han senare blifvit Polens kung och ett
uppror höll på att bryta ut under ledning af Keistuts son Vitold, lät
han denne bli storhärtig i Littauen, hvarvid han inskränkte sig till
ett löst öfverherradöme i detta land (1392).
Det littauiska väldet utvidgades ytterligare af Vitold genom
att taga Stnolensk. Med storfursten af Moskva, Vasilij
Dmitrije-vitsgh, som var hans måg, höll krig på att utbryta, då Vitold
ville bemäktiga sig Pskov och Novgorod, men fred slöts 1407, då
det bestämdes, att Ugra (biflod till Oka) skulle vara gränsen mellan
det moskovitiska och det littauiska väldet.
Då en mängd storfurstar funnos i Ryssland, hvilka måste
erkänna den moskovitiske storfurstens öfverhöghet, och de från
dennes sida fruktade angrepp mot sin själfständighet, sökte de en
motvikt däremot i Littauen. På så vis stälde sig furstarne i Rjazan,
Pronsk och Tver i Vitolds tjänst (1427). Efter hans död (1430)
utbröt inbördes fejd i Littauen, och länge fortfor ock förvirringen
inom det moskovitiska riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
