Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Polens och Sverges krig under Sigismund Vasa och Karl IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit honom aftvingad, hvarför han ej ansåg sig bunden af sin ed
och underskrift, hvarpå han begaf sig till Polen. Karl valdes därpå
till regerande arffurste och riksdagen i Stockholm 1599 uppsade
Sigismund tro och lydnad, men erkände hans son Vladislavs rätt
till kronan, om han inom ett år infunne sig i riket och
uppfostrades i evangeliska läran.
Riksdagen i Linköping 1600 förklarade Sigismund och hans
afkomlingar förlustiga Sverges krona, då kungen och Vladislav hållit
sig borta, och härpå följde ett långvarigt tronföljdskrig mellan Sverge
och Polen.
I raseri öfver riksdagsbeslutet, hvars rättmätighet Sigismunds
förvridna tankegång ej mäktade fatta, rufvade han på en ny plan
att med vapen i hand tukta sin farbror och göra sina förvärkade
rättigheter gällande i Sverge. Han hjälpte de mot Karl fiendtliga
finnarne, utfärdade öppna kungörelser, öfverlämnade svenska
Estland till Polen och förmådde riksdagen i Varschau 1600 att lofva
understöd åt kriget mot Karl. Denne å sin sida var ej benägen
att vänta på angreppet, utan grep strax — obetänksamt nog — till
offensiven och förde 30,000 man öfver till Estland och Livland.
Polens ryktbare storkansler Zamojski, som förde befälet öfver
polska hären, slog svenskarne vid Wollmar, men behandlade de
tillfångatagne ridderligt, förklarande, att det aldrig varit med
polackernas vilja, som kungen dragit med krigsmakt till Sverge, samt att
Polen nu ej skulle ha gripit till vapen, om ej svenskarne börjat kriget
i Livland. Karl gick för andra gången öfver till Livland 1605 med
en stor här, men blef åter fullständigt slagen vid Kirkholm af en
till antalet vida underlägsen polsk här, anförd af den tappre
Chod-kievicz. Sigismund kunde dock ej draga någon nytta af dessa
segrar, då hans reaktionära politik medfört sådant missnöje i Polen,
att uppror utbröt i Varschau 1606 och han under ett par år var
i ständig fara för både lif och krona.
Karl fortsatte emellertid, trots lidna nederlag, kriget mot Polen,
ehuru ej i Livland, utan i Ryssland, som på denna tid skakades af
upplösande tronstrider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
