Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ryssland hotas med upplösning; dess krig med Polen under Sigismund och med Sverge under Karl IX och Gustaf II Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tågade mot Moskva, där han mottogs som en efterlängtad befriare. En upprorshär besegrades, men polska hären slog dock därpå den svensk-ryska vid Klusina och De la Gardie måste lämna Ryssland (1611). Vasilij Schuiskij afsattes och Sigismunds son Vladislav valdes af ett parti i Moskva till Rysslands tsar.
Rysslands ställning syntes förtviflad, då De la Gardie fattat planen — gillad af Karl IX — att dela Ryssland, så att norra delen skulle utgöra ett särskildt rike med Novgorod som hufvudstad och en svensk furste, Karls son Karl Filip, till tsar!
De la Gardie företog nya tåg inåt Ryssland och tog nu Kex-holms slott (1611); och då missnöje och stridigheter uppstått mot Sigismund och polackerna i Ryssland, uppfordrade han Novgorod till gemensamt förbund till polackernas fördrifvande. Ryssarne ville dock ej gå in på De la Gardies ersättningsanspråk, hvarför han grep till vapen. Novgorod togs med storm och stadens fall gjorde ryssarne medgörliga, så att de förklarade sig villiga att välja den svenske prinsen till tsar.
Genom Karl IX:s kort därpå inträffade död förändrades förhållandena emellertid. Sverges krig med Danmark hindrade under 1612 ingripandet i den ryska frågan, som dock var af sådan vikt för Gustaf II Adolf, att han en tid hyste planen att själf i stället för brodern bli vald till Rysslands tsar för att trygga Sverges välde mot anfall af såväl Ryssland som Polen. “Han visste väl, skref han, hvad folk ryssarne voro, att man under fred och vänskap alltid måste hafva det ena ögat stäldt på krig och fiendskap Gick nu Novgorod förloradt för Sverge, skulle polackerna bemäktiga sig denna landsända och sedan hota Finland.
Emellertid yrkade ryska sändebud i Stockholm, att Karl Filip skulle begifva sig till Ryssland för att mottaga landets hyllning; men enkedrottningen fick betänkligheter — hon fruktade naturligtvis tronstridigheter och mord — och uppsköt hans resa gång på gång, tills tiden var försuten.
Under köpmannen-slaktaren Minins ledning bildade sig 1612 ett ryskt patriotiskt parti till skydd för det moskovitiska rikets oberoende genom att skaffa det en infödd tsar, som kunde kämpa för den ortodoxa läran och utrusta en här mot fienderna. Stora skaror samlades och snart angrepos polackerna, som nödgades uppgifva Moskva. Därpå valde en stor nationalförsamling 1613 den 15-årige Mikail Romanov till tsar på grund af familjens, särskildt faderns, Philaretes’ förtjänster. Fadern, som blef patriark, blef ock länge i själfva värket medregent. Med denna dynasti började en ny tidrymd i Rysslands historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
